den godheten att föra mig på spåret. Jag är ingen spåqvinna. Min fru, jag skall ge er all den vägledning ni kan önska er. Det var, som jag redan sagt, en natt, en mörk natt; det var i Vercelli. Händelsen, eller hvad ni vill kalla det, unnade m:g den lyckan att kunna frälsa en ung flicka, kastad af en lumpen förrädare i en af sinnlighet berusad slyngels, abbe Luigis, armar. Jag lyckades föra henne, enligt hennes egen anvisning, till en jernbansgård, derifrån hon några minuter sednare afgick till en annan stad, längre vesterut, som heter Santhid.n s Jag känner den. Å Vid afskedet gaf den okända mig till minne ett litet guldkors, som jag bär troget på mig och som jag skall ha den äran att visa er...n Ah by Och som jag först för ett par dagar sedan upptäckte kan öppnas här bakifrån. Ingenting ovanligt., När jag hade öppnat det, fann jag deri — denna Nilla hårlock och dervid en liten pappersstrimla med namnet —som ni sjelf ser. La Sandrinax, Det är från mig!... Det är — jag vet det, jag vet det. Alltså, min fru! Nu-är ni så god och — säger mig namnbt? Utan tvifvel Lauretta Cignoli. Det är min barndoms ÖR Je till hvilken jag en gång gifvit denha bagatell. O, min herre, — hur pi kastat mig från öfverraskning tili öfverraskning! Ack jag lofvar er heligt, jag skall aldrig mer säga hm! Förlåt mig! — Ni förlåter mig ju? Icke sannt?.. Jag är alldeles rvirrad, ni tycker visst jag bär mig löjligt åt, men min lilla stackars Lauretta! Min stackars, stackars Lauretta!... Tänk er den söta flickan! ... O, vi voro alltid si goda vinner; hon höll å mycket af mig. fast jag den ti