en stackars svag qvinna, som icke mycket förmår. att hon dock äfven å sin sida gör allt det lilla hon härutinnan kan, af kärlek till detta sitt sköna land, som ännu för få dagar sedan vär — o, dessa afskyvärdes!... I lycklige fransmän! I egen; I hån alltid egt ett fosterland, — vi, vi— o fatta detta mr Beauvallet! — vi hafva ännu endast yttersta fotspetsen inom egen trösköl., Min fru! svarade Beauvallet med en djupt aktningsfull bugning, hvad hi der säger, är riktigt herrligt, sådant som ni sjöng det denna. natt; men jag måste, om äfven med fara att göra er ondt, — dieu de dieu! det faller sig svårt för mig, — gifva er en upplysning, en liten vink, hvad skall jag kalla det? ett litet beriktigande rörande denne abbå Luigi, den ni tror bättre än han förtjenar... Ja min fru, det är sannt, och jag skall bevisa det.n Min herre? sDenne abbå, min fru, är tout simplement en — skurk, en ladrone och en canaglio och en scelleräto och en-maledetto och en coquin! Tillåter ni att jag i två ord berättar er en lång historia ? Talan, svarade la Sandrina, ehuru med en lätt nyans af missnöje. Jag har en gång, det är icke fjorton dagar sedan, händelsevis kommit denne värde prest på spåren i en förrättning af ofantligt litet andlig och from natur. ... sHm! Frågan var om att röfva en stackars värnlös flicka och derefter göra henne — till något sämre än nunna, min frul Hvad är det ni säger? -Abbå Luigi? Abbe Luigi: Frågan var attåtkomma denna flicka, en helt ung varelse, söt som en mogen orange, blomstrande som en rosenknopp, på ett infamt vis nattetid, genom formligt inbrott, Han var nära att lyckas och hade