Aftonbladet – 10 december 1859, sida 3

Till Bedaktionen af Aftonbladet. Som det referat, Aftonbladet för i går meddeladt af undertecknads anförande vid rikets ständers genensamma ödfverläggning om det föreslagna nys statsrådsembetet, i följd af den naturliga nödvändigheten att meddela en större del, isynnerhet af motiveringen, i sammandrag, kommit att, jemte der till syftningen och i det hufvudsakliga riktiga uppfattningen af hvad jag yttrat, likvål tillägga mig på ett par ställen. meningar, dem jag ej haft, så anhålles vänligen att till upplysning härom få rum. j bladet för följande: Referatet innehåller, det jag skulle yttrat, att ex reförim af biskopsembeter.a icke kunnat tillvägabringas, huru behofvet deraf blifvit erkändt till och med af de mest konservativa statsmän. Detta är i så måtto riktigt, att biskoparne af mig nämndes; men föremålet för min anmärkning var ej biskopsembetena, utan det var, att bland bevisen på ett slags vanmakt hos regeringen, så snart det gällt större organisationsfrågor, Nvilken vanmakt ej blifvit afhjelpt genom att en departementschef funnits för der ena eller den andra regeringsgrenen, anfördes: bland ånnat undervisningsväsendet, hvaröfver ledningen och tillsynen, hvad elementarläroverken angår, legat oeh ännu ligger i biskoparnes händer, utan nå got samband med, eller utan att någon mellanlävk finnes mellan dem och regeringen, samt att bristen i detta afseende varit så erkänd, att till och med en man, som ansågs för en af de i politiskt afseende mest konservåtive, i denna gren framträdt såsom representant för de reformerande id6erna. Längre fram i referatet har tillagts mig uttrycket,att till chefsplatserna nu antingen utnämnas utlefvade gubbar eller — 0. 8. v. Mitt yttrande var, att dessa platser vanligen tillsättas med personer, som redan hafva tillryggalagt den verksammaste delen åf sin lefnad, och af hvilka man ej kan vänta den spänstighet och själsansträngning, som egentligen for dras hos chefen för en förvaltninggren, och framförallt om det fack, deri de inträda, förut varit för dem främmande; Detta är icke alldeles detsamma som att utlefvade gubbar blifvit utnämnda. Längre ned heter det; många af de obetydliga mål, med hvilka regeringen iu är öfverhopad, skulle utan olägenhet kunna afgöras af-de lokala myndig heterna; hvilket dock förutsatte en indragning af landsböfdingeplatsörna,. Dessa båda satser änfördes icke af mig såsom egande något oskiljaktigt sammanhäng, utan jag talade om möjligheten att till öch med göra landshöfdingeplatserna umbärliga genom att landssekreterarne blefve chefer för den exekutiva delen af landtregeringen och ställdes under justitieministern, och landkamrerarne för den kamerala under finansdepartementet, särdeles om landsting infördes, som då nog bevakade länets ekonomiska och andra vigtiga intressen. Att bildandet af vägoch vattenbyggnadsstyrel:sen hade varit regeringen till föga heder, yttrade jag ingalunda, men talade om detta embetsverks ötillräcklighet för närvarande, och att det vere der och i de grenar, som höra till undersökningarne om ifrågasatta nya eller förbättrade kommunikationsanstalter, som .behofvet af en organisationsförbättring visade sig, hvil ket jagock sökte visa genom framläggande af några detaljer. Då för öfrigt genom den nödvändiga sammandragningen i Aftonbladet, åtskilliga punkter af mitt anförande måhända måste framställa sig för låsaren med en skärpa, som de icke skulle egt, om det varit möjligt att äfven återgifva motiveringen, så ber jag blott få tillägga, att de; som åkörde anförandet, torde kunna bevittna, att deruti ej låg någon syftniovg af fiendtlighet mot den nuvarande regeringen