Aftonbladet – 10 december 1859, sida 1

krinoliner, dessa skönheter ide dyrbaraste atlaser, de mågnifikaste schalar, det praktfullaste svarta hår och med ögon af den mest strålande sydländska natt! ; Ah, hertiginnan den! :Connuel Ah, grefvinnan den! Je sais. Ah, markisinnan: den! Vraiment? Men bland alla dessa damer var det-en;en ung, intagande; snarast flicka ännu, som företrädesvis ådrog sig en allmän uppmärksams Het. Äfven bland de skönaste var hondock den skönare, äfven bland de-gratiösaste var hon den gratiösare, äfven bland: de mest uppvaktade var hon dock den; som omkring sig och båkom sin fåtölj hade ännu flera uppvaktande kavaljerer och som mottog de: flesta presentationerna. Det var just en mellanakt; och man hade alltså intet bättre att göra änatt anställa sina observationer tvärs öfver salongen, att af ber kanta och mera hemmastadda låta: sig föreställas för damerna; att söka ett tillfälle att med fransk courtoisie få nedlägga sina friska lagrar för skönhetens fötter. -T detta ögonblick uppstod en plötslig rö: relse närmast Omkring den unga signoran; och man såg en sardinsk bersagliere göra sig väg fram mellan de Omgifvånde herrarne förvatt komma åt och yttra någta ord tillden sköna, unga damen. Efter vägra minuters förhåndling reste sig deiina sednare upp med-ett stnålöje på sina läppar och följde bersaglieren ut ur sin loge, vinkande artigt ett farväl så länge åt hela skaran af beundrare. En at dessasteg dervid-frami logen; vände sig åt salongen och klappade i händerna. ODenna i sigsjelf :obegsripliga: signal tycktes dock af många blifvit Halfvägs förstådd, ty Hranallä kanter af salongen blef den besvarad, företrädesvis af damerna, med ett högljudt brava, bravaln