Aftonbladet – 9 december 1859, sida 3

ver dessa Bhedningar och banditer, hvilka rakta efter ett regemente i vårt kära fädernesland; hvarigenom den heliga lombardiska kyrkan förr eller sednare skulle blifva öfverlemnad åt otrons alla utsväfningar och den verldsliga öfvermaktens -kränkande godtyckigheter, äfven det minsta vi i detta afseende kunna åstadkomma, skall medföra sin egen välsignelse och belöning. När reser ni tillbaka, vördige pater ? 5 äGenast, öfver Milano. Det är säkrare än att vända samma väg tillbaka. Derifrån ien så kört omkrets som möjligt och rådligastär. Jag endast afvaktar edra meddelanden. Vågar ni medföra dessa papper? De innehålla temligen noggranna upplysningar om allt hvad edra generaler kunna för ögonblicket behöfva veta. Jag har gått litet i detalj, derföre har det ej kunnat göras alltför kort. Grefve Giulay vet säkerligen föga eller intet förut af hvad han genom dessa papper erfar, och jag hoppas till himlen att det skall vara honom till nytta. Se här., Han öppnade en liten portfölj och uttog derifrån ett-visitkort. i Ni skall taga detta med. Det är en god id af er, att ni går öfver Milano. Ni skall der tppsöka, signora Sandrina.n La Sandrina? Danserskan? Hvad hör jag? Och i hvad afsigt? Ni förvånar mig, älskade broder I La Sandrina, danserskan. Just hon. Hon är en af den sig .så kallade nationella sakens mest förbryllade, mest exalterade, mest outtröttliga bjeltinnor ; detta är tillräckligt kändt. : Utan tvifvel. : Men just derföre kunna vi begagna henne. Jag skänner henne af gammalt, jag har håft den äran att sitta i bennes boudoir och fylla hennes öron med allt hvad grammatica or