Aftonbladet – 9 december 1859, sida 2

I Än vr HE nn har händelsevis fört oss samman; han hade slagits som en fransman, och jag erfor sednare, att han på sätt och vis äfven var det! Ehuru för öfrigt, min fri, en stolt patriot, fullkomligt värd äfven att vara er landsman! Nog af, jag tyckte om honom, och vi kommo om qvällen att tömma en butelj tillhopa... Godt! Och hväd önskar ni för Honom ?, O, min fru! Denne ypperlige pojke är på visst sätt efter detta — mitt egetbarn! Förstå mig rätt! Han låg död på slagfältet när jag träffade honom dernäst, jag blåste lifvet i honom och skaffade honom hit, men doktorn är rädd för att det kunde råka så illa till, ätt han doge för mig här på fullt allvar; hvilken olycka, min fru! Betänk dock, han är ju verkligen på sätt och vismitt eget barn, icke sannt? Hvar har ni honom ? frågade den okända och fattade zuavens hand. Beauvalletfördö hennesin i sjuksalen och ledde henne till Paolo Joniigz. 275 Ser ni? sade han, så blek, så svag, så öende! O, min fru; ni har här: mycket att siga, genom er godhet, ef välgörenhet, er sympati för olyckan; glöm ej min vän, besvär läkaren att här göra det omöjliga! Och kommer han sig, den stackären, som jag hoppas, som jag, förbaska mig, vill, — sålemha honom -ej ur sigte för snart, min fru; låt honom ej för hastigt draga soldatrocken åter på, skicka honom. enflaska stärkande vin, särskilt för min skull, som ju på visst sätt är hans far!.. Ack, min fru, ni tycker visst att jag radoterar; men lika mycket! Uppfyll min bön, och Gud skall välsigna erl Hvad heter er vän? Jonnåz, min fru! Han är bersägliere och en satans dugtig pojke, när han endast icke ligger så der; ty nu — 0, min Gud! hvad han ser eländig utb