Aftonbladet – 8 december 1859, sida 1

t — de man denna sällsamma tidning med grundlig förtrytelse. Man antog honom rätt och slätt för att vara en illa uppfostrad son af någon mindre ädel än adlig familj, något förloradt ämne till en någorlunda passabel kavallerilöjtnant, som icke egentligen hade annat att göra än drifva omkring hos sina vänner landtjunkarne och lägga snaror för unga flickors menlöshet. ; Ett hot, som. vid något tillfälle nyligen undfallit honom, om att han nog skulle förstå att en gång vinna med våld, hvad han ej kunde uträtta med goda örd, hade förmått den gamle Cignoli, Laurettas far, att för någon tid skicka -henne. bort till en väninna, som blifvit gift med en förmögen trädgårdsmästare i Vercelli. Man hade dock ej härvid gjort det. bättre än att man endast fört henne närmare sin förföljare, i stället för att aflägsna henne från faran. Luigi, hvilken nyligen som frivillig fältprest sällat sig till den sardinska hären — ej utan sina orsaker — hade i Vercelli upptäckt Laurettas tillflyktsort, och vi känna hvartill detta hade ledt och hvad utgången blef deraf. Lauretta bade, alltsedan Luigi :första gången besökte Anselmos-hus och hon blifvit underrättad derom genom sin väninnas man, insett nödvändigheten af att förfoga sig bort äfven. derifrån och söka skydd på annat håll. Hon hade en moster i Santhia; det hade i sjelfva verket varit hennes föresats att i hvad fall som helst begifva:sig dit ännu denna samma natt, då vi sett henne följas till jernbanegården af Beauvallet, och såframt Luigi infunnit sig endast en halftimma senare, hade han sålunda icke ens funnit henne qvar i sitt gömställe. --Anseliao skulle — så var det öfverenskommet — som skyddsvakt beledsagat henne derifrån. Vissa opåräknade ,omständigheter tillkommo, som vi allt veta, hvilka här i sista ögonblicken gjorde bocken till trädgårdsmästare eler, om -man så vill, trädgårdsmästaren till bock. När Lauretta kom i kupån och tåget ändtligen rörde sig framåt, lutade hon sig till