Aftonbladet – 7 december 1859, sida 1

i vårt vigtiga, ofta brydsamma, ofta påkostande kall måste högt värdera: Känner du hans — cider? Det var egentligen detta jag ville bedja dig i sanningens intresse upplysa mig om. Denna fråga var så uppenbarligen för hela saken likgiltig och äfven i tonen så pass affekterad, att den unge Jonnez ett ögonblick studsade oci var på god väg att våga en ganska ohemul skeptisk tanka rörande sin väns uppriktighet. Emellertid tog det trygga förtroendets vana snart åter öfverhanden öfver hvarje skrupel; måhända kunde äfven en upplysning af detta skenbart mindre betydande slag väga mera i vågskålen vid en så fin por lisanalys, som den Luigi tycktes förehafva, än någon menniska under vanliga förhållanden skulle föreställa sig. Paolo svarade då mekaniskt: Hans ålder? Du vet den sjelf. Han varen tio år äldre än jag; han bör vara mellan trettio och fyratio, icke mer. Godt! svarade abbån. Jag tackar dig, Paolo, ej föt egen räkning, men för andras, och nu — addiol Beauvallet kunde af detta ord förstå, att det var fråga om att gå. Han lyfte på sitt las. E Icke en enda tår, herr abbå, innan ni lemnar 0ss ? Abbate Luigi höjde endast händerna andäktigt till den der välsignande gesten, vi redan känna, och försvann långsamt genom hvimlet af dessa soldater utaf alla möjliga vapen, hvilka fylde caf6t med sitt prat, skratt, slammer och nojs. I detsamma presten sågs närma sig dörren, reste sig Beauvallet med en häftig rörelse, tömde sitt glas, yttrade till Jonnez ett klart: Vi se hvarandra igen! och skyndade sig likaledes ut ur cafåt. TrEDJE KAPITLET. Endast några stenkast från. caf6 Stromba vek abbån af på den första sig erbjudande gidogata, der Jyktorna voro sparsammare, der det