Aftonbladet – 7 december 1859, sida 1

min ungdomsvän! Vore jag allt annat än prest, jag komme ej till dig för att med ett enda ord beröra hela denna obehagliga sak. Men jag måste i moralens, religionens, din egen eviga välfärds namn be dig öfverväga, att här är icke stället att inför en Guds tjenare, hvilken tillika är din mångårige vän, förskansa dig i en falsk diskretion. För öfrigt, hvad jag af dig begär är litet nog. Jag är redan förut i mannens föregåenden bättre bevandrad, än du tror, och jag endast önskar några få kompletterande upplysningar. Jag kan icke ge dem. Paolo, hör mig! Der uppehöll sig hos din far en enda natt för några år sedan en engelsk gentleman, en stackars blind herre, åtföljd af blott en betjentgosse!l Luigil v Du hör redan, att jag känner detta. Tidigt följande morgon begaf den resande sig åter åstad, åtföljd af sin betjent och af Anselmo, som skulle skaffa honom öfver sjön och ett stycke uppåt Schweiz. Ja eller nej? ÅÄn sedan ? Ja eller nej!) Ja, dål, När denne resande landsteg på andra sidan Lago di Como; för att resa vidare, eiler kort derefter, var hans reskoffert lika tom på kontanter som den, då han lemnade sin faders hus, var späckad med goda papper och klingande mynt... Hvem har sagt det? Hvem? Jag säger det. Men bör vidare! Den främmande blinde herren erfor ej detta, förrän han var temligen långt inne i Schweiz, då han redan hade lemnat Anselmo och faåltt sig, i stället för sin från Como medhafda betjentgosse, en ny ledsagare Men min Gud, du känner ju af allt detta mer än jaghb Ty gossen, som han medfört från Como. hade under färden öfver sjön haft den olyckan att — falla i.vattnet och omkomma. Du vill då icke påstå — Jag påstår intet bestämdt, jag endast an