Aftonbladet – 7 december 1859, sida 1

ZUAVEN. NOVELL FRÅN ITALIENSKA KRIGET, AF ORVAR ODD. Medan bersaglieren och zuaven klingade och tömde sina glas, pressade abbån sina läppar samman öfver en tyst tanka; var det en bön eller var det en förbannelse? När Beauvallet åter fästade sitt öga på honom, uppsnappade han en blick, som på intet vis bebagade honom; men detta uttryck i prestens ansigte förvandlade sig derefter genast till minen af någonting ytterst honungsljuft. Jag har också något särskildt att tala med dig om, Paolo, sade presten. Tala fritt., Ett samtal börjades på italienska, af hvilket Beauvallet icke förstod mer än ett och amat ord. Emellertid lygsnade han noga härtill och kastade då och då en forskande lick på abben, för att, om möjligt, i dennes a rdletsdrag finna en kommentarie till hvad som yttrades. Jag önskar endast en liten upplysning, hvilken här på platsen blott du kan ge mig,, yttrade abboten Luigi. Jag är till din tjenst, min vän. Din får hade för några år sedan en tjenare vid namn Anselmo med tillnamnet Litta. I:ke sant? Hp. Hvad så?, tapDet var en skuk. E.Det var en — F En skurk är ordet. Icke ett jota mindre. Jag är icke så alldeles utan all kännedom till och om denne man, och jag vet redan mera om honom än man den tiden precist allmänt visste i Como, då han en vacker -dag plötsligen blef skild från sin befattning och körd på dörren... ., Låt gål ) Se A. B. nir 280-—283,