Aftonbladet – 6 december 1859, sida 3

Florens. Han skall antaga titeln af general-Tguvernör för mellersta Italien. Provinserna skola bibehålla sina särskilta administrationer. Risacoli står i spetsen för förvaltningen i Toscana, och Farini för de tre andra centralitalienska staterna. Undertryckandet af jesuiterorden i Romagna, hvilken åtgärd blifvit förordnad af guvernör Farini, skall motiveras genom en dylik åtgärd, som vidtogs uti Sarinien 1848. Venedig är numera den endå provins i hela norra och mellersta Italien hvarest nämnda orden är tillåten. Uti dekretet bestämmes äfven om användandet af orens gods. De skola användas till förmån för allmänna undervisningen och andra nyttiga ändamål. Uti en korrespondens från Turin af den 27 November uppgifves anledningen till Garibaldis afskedsnde hafva varit ett spändt förhållande til Fanti. Antipatien mellan de båda generalerna skall härleda sig ända från 1848, då Fanti, såsom frivillig officer i Mazzinis kår, hade fått uppdraget att försvara Milano. Fanti var såsom militärisk befälhatvare icke lycklig och afskedades efter slaget vid Novara. Men under Krimfälttåget åtföljde han La Marmoras kår och utmärkte sig der så, att han ansågs för generalens högra handy. Då han utnämndes till befälbafvare för ligans trupper, gjorde Garibaldi i början invändning deremot; men gaf slutligen efter. Men beständig oenighet rådde mellan de båda generalerna. Då konung Victor Emanuel utnämnde Garibaldi till högste befälbafvare öfver ligans trupper, begärde Fanti sitt afsked, men såväl Ricasoli som Farina vägrade bifalla hans ansökan. Fanti reste då till Turin och lyckades förmå konungen att entlediga Garibaldi. Den 14 November-reste Garibaldi till Turin, och efter ett samtal med konungen ingaf han sin afskedsansökan. Uti en korrespondens från Florens till Times yttras följande omdöme i anledning af Garibaldis afsked: Att Italiens sak är förlorad genom Garibaldis fall, tror jag mig kunna sluta till af flera kännetecken. Med hans afträdande fruktar jag att romagniska legionen snart skall blifva upplöst, såsom en sammanrafsad hop, utan något kraftigt samband. Afven de toskanska trupperna kan man ej mera lita på, ehuru de till större delen bestå af gamla soldater. Bland officerarne vid de utvalda regementena, kavalleriet, artilleriet och grenadiererna, finnas många reaktionära, som ej göra någon hemlighet af sina sympatier för huset Lothringen. Då de varit frånvarande från hemmet i 4 månader, så veta och förstå de föga af den förändring, som försiggått med deras landsmäns sinnesstämning. De betrakta folkets votum om Toscanas införlifvande med Sardinien såsom ett betydelselöst gatalarm. De påstå sig blott hafva dragit i strid mot österrikarne; de hafva intet annat emot storhertigen än hans österrikiska tendenser; de skola för intet pris deltaga i en kontrarevolution, men lika litet skola de draga svärdet mot sin rättmätige furste, om han vill skilja sin sak från Österrikes och söka genom lagliga nationella medel åter korma på tronen. Under sådana omständigheter vore det ej att undra på, om de reaktionära vinna mark. Det i Frankrike så ofta upprepade löftet, att någon beväpnad intervention ej kommer att företagas, dårar här ingen förståndig. Det gifves något, som heter fritt val par force. Allmänheten fruktar i detta ögonblick mera de röda, än de svarta, då de blekgröna eller moderata förlora all makt, och Mazzinisterna endast vänta på att träda i deras ställe. Påfvens regering hade beslutat uppskjuta med sitt bifall till kongressen, tilldess den apostoliske nuntien i Paris fått åtskilliga upplysningar rörande kongressens program och verksamhet, hvilka franska sändebudet i Rom vägrat besvara. I händelse påfven kommer att sända någon representant för Kyrkostaten till kongressen, tros kardinal Antonelli vara utsedd att öfvertaga detta förtroende. Konungen af Neapel har obetingadt lemnat sitt bifall att deltaga i kongressen. Deremot har H. M:t tvärt afslagit de af Frankrike gjorda reformförslagen, hvilka till och med blifvit understödda af Österrike. Konungen hade kort och godt svarat, att han orubbligt förblifver sin faders läror trogenr. AMERIKA. Rörande det förestående presidentvalet i Förenta Staterna berättar Times korrespondent i Newyork, att det anses troligt att alla de nordliga staterna, hvilka vid förra vale: röstade på Fremont, skola denna gången rösta på den oppositionelle kandidaten, hvem det än må blifva, äfvensom New-Jersey, som förra gången, tillika med Pennsylvanien, gjorde slag i saken till Buchanans förmån. Deremot förmodas Maryland, som år 1856 röstade för Fillmore, denna gång komma att gifva sin röst åt regeringens kandidat, hvilket deremot är mindre säkert i fråga om slafstaten Missouri, till hvilken sedan 1856 en betydande invandring af fria arbetare egt rum. Republikanerna skola således hafva att påräkna alla de nordliga staterna vesterut till Indiana, vidare staterna Kansas, Minesota och Iowa samt alla andra fria stater, med undantag af Kalifornien, äfvensom icke osannolikt slafstaten Missouri. Det republikanska partiets utsigter om seger äro derföre ganska gynsamma. Såsom detta partis kandidater nämnas hrr Seward, Chare, Banke och Bates. Presidenten Buchanans bådskap skulle offentliggöras i början af denna månad. Man väntade derutibestämda yttranden om mexikanska frågan och