Aftonbladet – 6 december 1859, sida 2

som en Pariserkorrespondent för någon tid sedan påstod, skulle vägrat att deltaga ikonsressen, är någonting så orimligt, att det icke förtjenar någon uppmärksamhet. Alt sjelf frånkänna sig den auktoritet och det inflytande som europeiska makter vilja tilleränna vår regering, skulle innebära en sådan sjelfnedsättning och brist på känsla för landets värdighet och anseende, att man icke med ringaste sken of sannoiikhet kan supponera något sådant. Att Sverge äfvenledes på kongressen kommer att uppträda mot alla försök till en italiensk restauration och för Piemonts stärkande så mycket som möjligt samt mellersta Italiens rätt att sjelf bestämma öfver sitt öde, borde icke heller vara något tvifvel underkastadt. Man känner visserligen ännu icke de grundvalar för den blifvande kongressen, om hvilka Frankrike och Österrike skola blifvit öfverens. Men ctt blad, som har intima beröringar med den diplomatiska verlden, Courier du Dimanche,, uppgifver, att dessa grunder skulle vara följande: Återinsättande af huset Lothringen uti Toscana; detta stora hertigdöme garanteras af Europa på samma sätt som Belgien och erhåller en tillökning i område, som dock icke får tagas från Kyrkostaten. Denna restauration skall icke ske med beväpnad makt, utan derigenom, att toscanerna, då de se sig öfvergifna af hela Europa, sjelfmant gifva med sig. Storhertigen inträder i det italienska förbundet och gifver en konstitution. Hertigen af Modena, som icke har någon son, afträder sina rättigheter: åt sin broder Ferdinands dotter; denna unga prinsessa förlofvas med hertig Robert af Parma, som genom detta giftermål blir hertig af Modena, Reggio och Guastalla. Hertigen at Parma afträder deremot hertigdömet Piacenza och -distriktet Pontremoli till Sardinien. Mot dessa koncessioner skall Österrike, om konfederationen kommer till stånd, låta Mantua och Peschiera räknas för förbundsfästningar. Påfven skall åter insättas i besittningen af sina provinser, men deremot införa reformer; likväl skola legaterna qvarblifva i spetsen för förvaltningen, ty påfven kan endast representeras genom prester. Kyrkostaten förklaras för neutralt område och ställes under samtliga katolska makters beskydd. Om dessa uppgifter ba sin riktighet, så borde det icke kunna vara något tvifvel om att Sverge, anslutande sig till England, bestämdt och kraftigt uppträder emot dessa grunder. Man kan icke gerna tänka sig den orimligheten att ett regenthus, gom har 1809 års statshvälfning och svenska folkets fria val at! tacka för sin existens, skulle kunna inför Europa uppträda emot ett ädelt folks sjelfbestämmelserätt och för den legitima restaurationen. De sympatier för den italienska fris hetens sak, som i vårt land genomtränga och äro lefvande hos hela befolkningen, utan åt skilnad af klasser och politiska partier, synas yttermera göra ett sådant uppträdande från vår regerings sida till en omöjlighet. ——— 2 2222 X