Aftonbladet – 6 december 1859, sida 1

tio trummor på en gång...... Hollah! Hvad står på? Aux armes, citoyens! -Tram-tram-tram! Tram-tram-tram! Och så åter en hvirfvel, nästan med ursinnighet förlängd i det oändliga. Order till uppbrott, och uppbrott på eviga minuten, det kunde icke vara två meningar derom. Ohl... Ahl... Beauvallet-Ristori närmade sig rampen och yttrade: Mina damer och herrar, — uppskof på grund af flyttning! Hvarpå bjeltinnan i pjesen, uppskörtande kring sig den ofantliga krinolin-kjolen, — hvarvid ett par vida röda byxor och ett par zuavdamasker ganska oskyldigt röjde sig, — tog tvenne jättesteg öfver scenen och i blinken försvann, Nästa ögonblick hela teatern på en trossvagn! Tio minuter sednare var 3:dje zuavregementet i marche forcee nedåt Sesiafloden. Öfverste Chambron i spetsen. Hvilken trupp och hvilken marschi Den, som endast sett zuaver i garnison, har icke mer än en half föreställning om hvad ett regemente zuaver rätteligen vill säga; man skall. se dem i fält, Det är först då det framstår i hela sin originalitet och med sin pittoreska prägel, detta egna slags infanteri, som numera bildar en så väsentlig ingrediens i de franska arm6erna. Icke fullt så originellt och ej heller fullt så pittoreskt som dessa zuavernas närmaste förvandter, de så kallade turcos, de afrikanska skarpskyttarne, hvilka under den briljanta general Bourbaki gjort sig så berömda. Ty det rider visserligen mycken likhet mellan dessa begge slags orientaliskt franska kårer, men är tilhka mellan dem i mer än ett afseende en ganska bestämd åtskilnad. Alltså, 2vmaverna hinna icke upp till turcos i den rent diaboliska ori, iteten, detta måste medges, men de hafva fläckigt deraf ändå för att e vara som andra trupper i heia den militäriskt organiserade verlden,. Zuaverna äro dock en trupp, en organiserad trupp. Detta är hvad iman icke lika obetingadt kan säga om turcos. De sednare