Aftonbladet – 5 december 1859, sida 1

bottenvåningen skulle ekläreras å giorno, att den fattiga skomakarefamiljen i bakgården skulle få sig tillsändt chokolad och kaffe öfver lag, godt, rökande kaffe, (med en liten flaska konjak för mäster sjelf), att målaren på hörnet skulle få tillsägelse att sednast till kl. 10 följande dag (han rätte sig derefter!) ha färdig åt honom en ny skylt, med inskriften Jafe Garibaldis. Alla dessa dispositioner gjorda, stultade den omtänksamme gamle signor Lamma till sin länstol och satte sig vid fönstret med en tänd cigarr. Icke väl hade han satt sig och kastat en blick utåt, förrän han ropade sia äldsta dotter: Carlota! — hvad fan betyder detta? Utanför cafets port befunnos tvenne af Garibaldis alpjägare posterade; ett par skäggiga figurer i mörka drägter, bredskyggiga hattar med röda tuppfjädrar, karbinen i armen. Det är — hedersvakt för ditt cafå, far! Hedersvakt då för dig, Carlota! Är det möjligt? ... Den generalen, sådan gammal kurtisör! Scellerato, Scellerato ! Han tittade med hemlig förnöjelse utåt på de båda posterna och tillade för sig sjelf: Hvilken ära, hvilken ära! Guds son och den heliga madonna, hvilken ära för mitt gamla hus! I sjelfva verket var denna hedersvakt det första Garibaldi hade tänkt på så fort han installerat sig i staden. Han erkände att han förmodligen skulle legat qvar vid Arona ännu, hade han ej den qvällen fått med OCarlota de så högligen förväntade upplysningarne, hvilka sedan till alla delar befunnits full komligt riktiga. Han hade dessutom lärt i denna unga italienska känna en flicka just sådan, som kan ville ha en italiensk flicka, och hon hade något påmint honom om hans egen aldrig glömda hustru, den sköna och tappra Leonta. Ära den som äras bör! ; Men hvar och en, som gick förbi den gamle Lammas caf och såg dessa tvenne hedersposter, frågade: Hvem af Garibaldis kaptener har här sitt qvarter?