(Insändt.) Till riksdagsmännen hrr L. J, Bjerta, A. Blanehe, W. Gumelius och S. P. Rosenberg. Det är eder väl bekant, käre herrar, att ett slags riktigt rysligt raseri i många, många herrans år gått och ännu går som en andlig mordengel gerom vårt land, tärande på nationens själskrafter och utgörande ett beklagansvärdt upphof till slösinne och försoffnint hos ett talrikt antal menniskor bland folkets kärnan: detta raseri, bedröfligt att för tusende gången nämna är: Katekesutanläsningsraseriet, Motdennavanvettig: atanläsning hafva, från många år tillbaka, otalig: röster höjts, för att få densamma afskaffad; men der rortfar dock ännu med oförminskad ifver i alla landsndar, utgörande en förskräckelse och ett plågori. ör folkskolans lärjungar och för nattvardsungdomen amt läggande ett mäktigt hinder i vägen för folk andervisningens framgång — utan att af denna utanläsning den allra minsta nytta kan vara att hemts. Detta förstån I, go herrar, mer än väl, och vi be höfva således icke upplysa eder derom. Sjelfva haf en I, åtminstoue dr Gumeelius och hr Rosenberg om vi minnas rätt, i skrift ådagalagt vedervärdighe en och onyttan, skadan och förderfvet af den öfver drifna katekesutanläsningen. Alla menniskor, så nä om presterna, ogilla densamma. Men — det är ick: 108 med att bara ogila; man måste också försök: sätta en damm för ofoget, för det grymma missbrul f Guds namn, som ligger i detta katekesutanläsnings pladder, hvaraf folkskolorna genljuda — vördiga pre sterskapet till behag. Värdes fördenskull, I rättänkande och upplyste män göra allt hvad I kuanen för att vid innevarande riks möte få katekesutanläsningen afskaffad! Luthers lill: katekes, så sv-rfattlig och tungläst den än är, mi dock kanske böra bibehållas såsom utanläsningsbok men all utanläsning af förklaringar deröfver och al Schartaus katekes bör, om möjligt, helt enkelt för bjudas. — Påyrkas af några svenska bönder. te