Aftonbladet – 3 december 1859, sida 3

MED IUUCHILaAS, OUIU VvIVlIIA TVISLET SJUIOIK emellan böra behandlas, om hvilka det heter: vare skyldig med ullt käromål innehålla till dess de komma någorstädes under Sverges crono eller thy tillhöriga länder, skall man svårligen någorstädes i sistnämnde lag eiler reglemente kunna finna hvar dylika brottmål, som det ifrågavarande, skola lagföras. — Nu utvisa protokollen vid förhöret inför svenska konsulatet i Konstantinopel, att den tilltalade icke åtföljde fartyget såsom nsjöman, i egentlig mening, utan vidtalades att såsom passagerare medfölja. Dertill kommer, att det åtalade brottet uppgifves hafva timat vid inloppet till Bosforen och icke längre från land, än att fyrbåkarne å turkiska stranden tydligen syntes. — Jag anser derföre saken rätteligen tillhöra antingen domstolarne på hans turkiska majestäts område eller i Corfu, enär den, efter hvad jag blifvit underrättad, icke kan tillegnas den domsrätt, hennes storbritanniska majestät till följd af traktat utöfvar inom Levanten. För den anklagade åter torde det anses fördelaktigast att ransakas och dömas der han, efter en oerhördt långväga transport, omsider fått stanna; och, ehuruvaål han icke hos oss kommer i åtnjutande af fördelarne af en rättsinstitution, som tillhör den domaremakt, hvarunder hans hemland lyder —. en institution, hvilken Britanniern från oss bekommit och vi mistat — jag menar jury), med hvars sammansättning, då utländsk man anklagas, är så nogräknadt, att halfva antalet, om möjligt, måste bestå af utländningar;. hoppas jag dock kunnna bibringa den tilltalade d8h tankan, att han i den svenske domaren eger icke blott sin domare, utan jemväl sin juryman och sitt skydd mot orättvisa, hvilket är kraftigare än det i andra länder medgifna advokatoriska. Men då Sverges lag är så noggrann i afseende på behörigt forum, att den i 11 8 10 kap. rättegångsbalken säger: Ej må någon sak, utan irättan Domstol uptagas, ändå att parterne sjelfva om annan rätt åsämjas vilja; utan Konungen finner skäl att gifva ther lof tills — torde den af mig gjorda invändning icke vara alldeles obefogad, och anhåller jag Tom särskilt utlåtande deröfver. Tillika anser jag som en skyldighet att vördsamt i öfversättning öfverlemna den af joniske advokaten G. Dellaporta till hennes storbritanniska maj:ts öfverkonsunsulaträtt i Konstantinopel afgifna protest mot svensk domstols befattning med saken; förklarande dock, att jag icke kan instämma i de delar deraf, som hvarken med svensk eller engelsk lag låta sig förenas, och den joniska lagen känner jag icke.n Tilltalade Antonellos sakförare vid förhöret i Konstantinopel, signor G. Delila Porta, hade bestridt svensk domstols behörighet att ransaka i målet, men hr Brinck tillkännagaf nu att, enligt i förgår från engelske ministern Russell till chargå dWaffairen Erskine ingången depesch, engelska regeringen, efter sin generaladvokats hörande, ansett sig icke hafva någon grund att lägga sig ut för den anklagade så vidt det anginge den internationella lagens allmänna grundsatser, enär den anklagade vore rättvisligen och uteslutande hemfallen under svensk domsrätt för brott, begånget å svenskt fartyg i öppen sjö. Rådhusrätten förklarade derefter att, som det åtalade brottet föröfvats i öppna sjön och å svenskt fartyg, den ansåg sig behörig ransaka och döma i målet. Mot Jetta beslut anmälde hr Brinck missnöje för att få frågan pröfvad i öfverdomstol. Besvärshänvisning meddelades, att fullföljas i sammanhang med hufvudsaken. Antonellos blef nu dels genom grefvinnan v. Rosen och dels genom språkläraren Novini tillfrågad om sina lefnadsomständigheter. Han uppgaf sig varrödd i Cephalonia å Joniska öarne. Hos sina för äldrar hade han vistats till sitt 18:de år. Sedan dess hade han besökt hemmet hvarje år, då hant varit på sjöresor, som han till en början företagi. åt England; hvarvid han i tre års tid varit förhyrd å ett engelskt fartyg. Aterkommen hem, hade han ngått giftermål uti Galatz, hvarest hans hustru och tvenne barn äro boende. Uppmanald at!, angående mordet, afgifva ena sanvingsenlig berättelse, vidhöll Antonellos på det betämdaste att han utfört d: tsamma för att försvara sig från att bli hängd. När han den 9 Mars tidigt vå morgonen kommit upp på däck, efter att förut hafva vägrat att gå upp och lotsa, hade han sett att styrmannen utredde några tågändar. Då kaptenen atta?e honom i håret, ansåg han att mordet å hoiom skulle föröfv s, hvarföre han till sjelfförsvar ryekte en dolk från kocken och stack densamma i magen på kaptenen. Antonello bhedyrade på det högsta, att han icke haft någon dolk med sig då han ippgått å däcket, utan bade kocken Frans Sjöholm. söpt den nu förevisade dolken i Tultscha, för att ha tt försvara sig med mot turkarne. Antonellos uppsaf, att orsaken till att kapten Lagerhamn skulle varit uppbragt mot honom varit dez, att Antonellos cke kunnat förmås uppfylla en af kaptenen yttrad inskan, hvilken är af den beskaffenhet att den icke här kan återgifvas. Antonellos ville i början af förhöret icke gerna svara å ita!ienska språket; men sedan vid förhöret därvarande öfverläkaren d:r Nyman erinrat honom, att han med doktorn i häktet talat temligen bra itaiienska, så svarade han på de af hr Novini framstälda frågor. Antonellos förklarade vidare, att om ban i följd af uppgjord plan mördat kaptenen, hade han också lätt kunnat öfverrumpla och mörda den öfriga besättninsen, emedan han uti kajutan hade en mängd skjutvapen tillhands. Han hade aldrig förut mördat nåzon, och, tillade han, jag har icke ens tagit hufvudet af en höna. Tillfrågad om han, såsom det uppsifvits, efter mordets föröfvande slickat blodet af dolken, svarade han: Jag är väl ingen katt heller.. Antonellos uppgaf att han ej åtnjutit någon uppfostran och aldrig erhållit någon religionsundervising, men väl gått i kyrkan. Han tillhör grekiska religionsbekännelsen, men kan hvarken läsa eller skrifva. — Tillfrågad om han kände ånger öfver sitt orott, svarade han, under det han vände blicken mot höjden: Gud vet bäst att jag har ånger! De uppgifter om förloppet, som Antonellos här lemnat, äro alldeles icke enahanda med de berättelser han skall hafva afgifvit vid förhören i KonstanÄinopel. Antonellos påstår. att der icke med honom hållits annat förhör än att en person varit inne i hans fängelse och sutit och skrifvit. Genom handlingarne har, Åland annat, följande blifvit upplyst och hvilket Antonellos erkänner vara riktigt: då konsuln, åtföljd af kavasser, kommit ombord för att gripa honom, hade han i kajutan haft ljus tändt och rökt cigarr. Uppmanad att aflemna vapnen, hade han derpå ingått, sedan han fått löfte om att komma under engelske generalkonsulns beskydd och icke genast bli nedskjuten, Han hade blifvit bakhunden, emedan de handbojor, en finsk kapten medhade ombord voro för små. Han hade, under det han fängslades, flera gånger yttrat: Jag mördade kaptenen, men det var hans eget fel.s Första dagen efter afresan från Sulina rådde det bästa förstånd mellan honom och kaptenen. Kaptenen hade lofvat att i Konstantinopel rekommendera Antoneilos till anställning som lots. Men andra dasen hade kaptenen, då han tillfrågat Antonellos om denne såg land och derpå fått nej till svar, yttrat: Ditt svin, du är lots och ser icke land!, En af besättningen har vid förhöret i Konstantinopel intygat, att då Antonellos en gäng yttrat sin farhåga att bli mördad af kaptenen, hade denne svarat: Gud förbjude mig att göra en slik gerning, då jag är en kristen och icke lika med grekerna, hvilka. mörda hvarandra.r Då vid förhöret blef upplyst, att icke allenast förste styrmannen Palm, utan äfven flera af besättningen å fartyget, der mordet föröfvades, för närvaranAdÅA antar Ctnakl halm 0cå unnolötta wsancakningan 4:1t