Aftonbladet – 3 december 1859, sida 2

räkningar ådagalögga riktigheten af de resultater, till hvilka han kommit, t. ex. i afseende å det belopp, hvartill jorden är intecknad, staten skuldsatt i utlandet o. s. v. Friherre Bonde förvånade äfven denna gång sitt audi-. torium genom sin verkligen ovanliga förmåga att i minnet förvara massor af siftror och citationer af främmande författare, hvarjemte han höll åhörarne vid muntert lynne genom sitt obesvärade sätt att handskas med millionerna och sin beredvillighet att icke så mycket hålla på några tiotal mer eller mindre. Hufvudsumman af friherreas yttrande var, att illusioner, som eljest kunna vara ganska goda vänner i motgången, dock i statssaker, och isynnerhet i finansfrågor, äro ett ganska dåligt sällskap. — Derpå uppträdde hr Mannerskantz, sekunderande hr Gripenstedt med några kraftiga. argumenter och bestämda data, som lade i .dagen lösligheten af friherre Bondes beräkningar och otillförlitligheten af åtskilliga bland de uppgifter, på hvilka han stödt sig. Efter hr Mannerskantz lemnades ordet åt presidenten Åkerman, som, utgående från den åsigten, att om man önskade förbättringar, borde man se sakerna sådana som de äro; .se dem stint i synen, förde öfverläggningen hastigt och lustigt öfver på tullagstiftningens område, genom att -uppläsa -en tablå öfver vår utförsel af spannmål under åren 1855— 1857 och införseln af spannmål och andra jordbruksalster under samma tid — en jemförelse, som fastän i den ingick det mycket gynsamma året 1855, likväl slog mycket oförlelaktigt ut för det svenska landtbruket och gaf talaren anledning att gifva tillkänna sin åsigt, att skyddstullar borde finnas för jordbrukets alster, så mycket hellre, som klimat och öfriga förhållanden gjorde det omöjligt för oss att konkurrera med andra länder: Detta anförande, som utan tvifvel skall blifva en söt lukt för våra prohibitister och protektionister lemnades dock icke oanfäktadt af br Gripenstedt, som visade, dels att hr Åkerman valt för sin jemförelse två mycket ofördelaktiga år, nemligen 1856—1857, och att den sloge ut på ett helt annatsätt, om man toge med i räkningen de båda följande åren, under hvilka utförseln ofantligt ökats (under båda åren 2,500,000 tunnor spannmål), medan införseln t. ex. af mjöl ofantligt minskats (till mindre än YA qg:del mot de förra åren), dels att i beräkningen blifvit upptagna poster, som, om man ville vara opartisk, knappast kunde anses tillhöra jordbrukets konto, såsom ull sämt hudar och skinn, hvilka borde betraktas såsom råvaror för fabriker och handtverk; ty om icke dessa funnes, skulle varorna inkomma såsom kläden och skodon, hvilka det ingalunda kunde falla någon in att inberäkna bland inporteradejordbruksalster. Sedan derpå grefve U. H. Anckarsvärd ur synpunkten af landets? förmåga att bära utländsk skuldsättning förklarat sig icke anse jordbruket ha så förkofrat sig, att på dess tillstånd kunde byggas förhoppningar på tillgångar att förränta och amortera de utländska lånen, och sedan ryttmästaren Björnstjerna uppdragit en af otaliga siffror späckad teckning i svart af landets ekonomiska tillstånd, uppträdde slutligen hr Stjernsvärd, komplimenterande frih. Bonde, och motionerande allmänna sammanträden med samtliga riksstånden, så snart någon af hufvudtitlarne eller frågan om låns upptagande ankommer till ständerna.