Aftonbladet – 3 december 1859, sida 2

Inom en minut derefter genljöd hela trakten af smattrande jägarhorn, O, hur det klingade genom nattens lugn! Modigt, trotsigt, icke som stridsmusik, utan som en triumf! Det föreföll Carlota, som om hon stode midt i en slagtning, redan vunnen; och hon gjorde för sig sjelf den reflexionen: när anfallet låter på detta sätt, hur låter då segern bland dessa förunderliga dödens jägarskaror? När Garibaldi köm ut ur tältet, sökte hans ögon Carlota, och ban gick till henne. Denne hårde krigare, som hela dagen varit i marsch och oro, som skulle marschera åter i natt, liksom han kanske icke sofvit på sju nätter förut, liksom han kanske icke ännu under nästa sju nätter skulle njuta någon hvila, närmade sig henne med lifligheten och spänstigheten .af en ung, väl utsöfd löjtnant, som på balen kommer att bjuda en fröken upp till den första polkan. Min unga signoral sade han; det gör mig ondt, att jag med intet kan vedergälla er patriotiska och behjertade handling. Ni är en god italienska, och jag anhålleratt få trycka er hand, hvem helst ni än må vara. Tyvärr för jag ett klent hus, mycket oroligt och illa försedt, framför allt illa inrättadt för oesök af vackra fruntimmer. Vill ni ha en guide för att i natt återvända till: Arona? Det är allt hvad jag kan bjuda er. Ni kall få en häst och tvenne ryttare med acklor till er säkerhet... Åter, har ni styrka utt ett litet stycke längre sitta på hästryggen ch att höra några skött i morgon, och kan 1i hålla till godo med den magra soppa min wofmästare kar prestera i en tid, då stekta parfvar icke flyga en 1 munnen —— sätt er ipp och följ med min eftertrupp. Jag lofvar T, signora, ni skall då vara förr i Como än å egen hand öfver sjön. Jag följer med.