Aftonbladet – 3 december 1859, sida 1

Det : är -krigskontraband! skrattade -en annan. Ner med korgen, den är vår! skrek en tredje. Carlota lyfte korgen varligt ner på marken, men började med den största naturlighet fälla bittra tårar. Bästa signori, jag. blir olyckig, om jag icke får komma till marknaden med mina ägg; min husbonde kör mig bort, bästa signori soldatil Signori soldati förstodo just icke till fullkomlighet hvad bhön sade, men de förstodo förträffligt att hon storgret. En underofficer, som närmat sig gruppen, blef rörd utaf åsynen af den unga bondflickan, begråtande med så mycken -själfullhet sina ägg. Han utletade bland dem ett tjog af de största, hjelpte flickan att lyfta korgen med de öfriga på sitt bufvud, vinkade åt henne att hon kunde passera och gaf henne med en slängkyss sin välsignelse. Carlota torkade, leende inom sig, sina tå rar och nådde utan vidare äfventyr Angera. Hon hade här adress till en viss doktor Zebra, stadens förnämste läkare, och hade boppats ätt genom hans försorg kunna genast få någon lägenhet öfver sjön till piemontesiska kusten. Olyckan ville emellertid att en af de österrikiska beväpnade ångare, hvilka då ännu kryssade fritt fram och tillbaka på Lago Maggiore, just denna morgon hade lagt sig alldeles utanför Angera, och det hade varit galenskap att under dess kanoner vilja försöka en öfverfart. Hon nödgades alltså uppebålla sig i doktor Zebras hus hela dagen ända till eftermiddagen, då Radetzkin fyrade på, satte sigirörelse norrut åt sjön och snart försvann ur sigte: En bräcklig bark med ett stort latinsegel passade då på att skjuta tvärs öfver den på dentia punkt temligen smala