Aftonbladet – 2 december 1859, sida 2

möjligt få fram någon hemlig skrift, omöjligt att finna annat än ett litet stycke fullkomligt vanligt papper; Och dock, hvarföre hade den varit gömd i penningbörsen? Visserligen icke förgäfves. Man rifver ej för intet ett hörn af ett ark papper och stoppar det bland sina dyrbarbeter. — För öfrigt, närmare betraktadt, tycktes det ej heller vara alldeles tillfälligt afrifvet; snarare skuret eller klippt, ehuru temligen oregelmessigt. Detvar i denna pappersbit ett visst affekteradt likgiltigt, ett sökt slarf, som tydde på en ganska ordentlig och bestämd afsigt. Här har skett någon stor olyckan, utbrast Carlota för sig sjelf, ,men hyad? Här är någon djup hemlighet begrafven; men hvilken? ... Den skjutne och plundrade har varit en carbonaro, tvifvelsutan. Jag har igenkänt detta märke på uret; min bror har det samma på sitt dolkfäste. O, santa madonna !... Men huru komma längre i denna labyrint ? Nästa ögonblick hade hon beslutat det: Jag måste tll Varese, till min bror. e Hon skulle ieke dragit ibetänkande att först meddela sitt fynd och sina misstankar åt sin gamle far, cafets egare, ty hon kände tillräckligt, att ehuru den österrikiska garnisonen var hans utan jemförelse bästa kund, var han i sitt innersta hjerta så god lombard och italienare som någon; men olyckan ville att han sedan några dåägar legat sjuk, och då han dessutom just nu på morgonen bade fallit i enstilla sömn, måste hon så mycket naturligare finna sig i att handla på egen hand; utan att rådfråga den gamle. Hon väckte gin yngre syster, för att låta denna öfvertaga cafets bestyrelse; sjelf gjorde bon sig inom några minuter färdig att företaga sin vandring, och inom en halftimma efter soldatens bortgång var hon redan på väg, Klockan var ännu icke-sex på morgonen.