Aftonbladet – 2 december 1859, sida 1

tidningar, som kunnatinsmögglas från Schweiz. De underhöllo sedan månader en temligen oäfbruten förbindelse med de hemliga klubbar (Carbonarier och Giacomer,), hvilka från Piemont förstått att förgrena sig öfver hela det norra Lombardiet, och hvilka till och med egde sina utliggare i sjelfva Milano, landets hufvudstad. Chefen för en af dessa franska tiomannakohventer var mr Jonnez, en af stadens driftigåste handlande, hela dagen sysselsatt på sitt kontor och i sina magasiner, om-natten outtröttlig som politisk talare, ledare och förslagsmakare inom kretsen af sina förtrogna landsmän, Han hade under en längre följd af år på platsen samlat en icke alldeles obetydlig förmögenhet, hade till följd af denna sin sjelfständiga ställning alltid -uppträdt, äfven öppet, med en viss oböjlig stolthet mot de österrikiska: herrarne, hade genom bjelpsamhet och ett frankt sätt att vara förvärfvat sig mycken popularitet hos stadens italienska befolkning och ansågs Med rätta som en af platsens pelare. Han hade vid krigets utbrott utan tvekan låtit sin ende son begifva sig som frivillig till Turin, och han väntade ingen större. glädje än att en dag på jernvägen få afgå till Milano för att der helsa honom välkommen med de sardinska segerskarorna. Hos mr Jonnez var en af dessa nätter ett mer än vanligt lifligt möte, En främmande var ankommen från Varese, en stad närmare sardinska gränsen, och de församlade hade af honom mottagit vissa underrättelser, hvilka föranledt en ganska animerad öfverläggning. Främlingen; en carbonarisk: agent, hette Sfarizzi. Han hade några dagar förut varit på andra sidan Ticino, han hade lyckats finna Garibaldis tillhåll (högqvarter är icke alldeles det adeqvata ordet), han hade talat med honom. q ; Mina herrar, yttrade Sfarizzi, I täljen ännu dagar; snart endast timmar mer, Gari baldi är, gom vg redan sägt er, vid detta lag utan tvifvel vid Lago Maggiore; han skall i