het vinnes genom tillverknirgssättet. En lång, smal jernskifva utbamras för hand och yrides sedermera i spiral, kant mot kant. Sålurda formad, får den en ny glödgning till kanternas hopvällande. Slutligen slätborras pipans lopp. Pipan är således af hvad i vapenspråket kallas äkta damasch. Namnet pekar på Damascus. Antändningen sker medelst ett flintlås af enkel och grof, men sinnrik inrättning; dock fordras goda fingrar för att kunna spänna ett sådant lås, och en maroccansk skytt vore säkert ej god att dra fingerkroky med. Stockarna görs af valnöt. Jag köpte för 10 duros en sådan bössa i sjelfva smedjan der den var tillverkad. Det är också nästan endast så, man kan få köpa en bössa bär; ty varan är ifrigt eftersökt, och så snart bössan lemnar smedens och stockmakarens hand, köps den af den utanför väntande bösshandlaren från Riffkusten. Utanför nästan hvarje smedja satt någon sådan bössuppkörvare, en vild, brun figur, hvars hela drägt bestod: endast och allenast af-en burnus, absolut ingenting. annat! Det obetäckta hufvudet var glatt rakadt, endast med undantag af en lång och smal hårfläta i nacken sträxt bakom högra örat. Jag trodde först, att denna hårpiska helt enkelt var svänsen af räfven bakom örat,; men blef sedan upplyst om att den är en mycket helig: och nödvändig samt i koranen föreskrifven sak. När en rättrogen musulman dör, måste näml. hans själ, för att Kinna till Paradiset och dess vinkande houris, öfvervandra en hvälfd bro, som går i en svindlande höjd öfver helvetets bottenlösa afgrund. Som nu dessutom bron är smal sam äggen på en sabelklinga, så kan man hålla tusen mot ett, att den arma själen snubblar och faller ned; men engeliv AZraöl är då tillhands och hugger tag i den nämnda hårflätan oeh bjelper sälunda stackaren öfver, så vida han ej är så belastad med synder, att hårflätan brister under bans tyngd. Jag tror dock, att Riffboerna gerna kunde låta bli att ha någon piska, ty jag betviflar högeligen. att någon engel gör sig besvär med att hjelpa dem. Ar det fråga om en musulmannisk engel, så