en virtuositet, hvaröfver den berömde Mooty j Medua Samme i sin tid skulle blifvit afundsjuk. Alltså, folktalare, tragisk deklamatör, humoristisk och poetisk improvisatore, Brage och indian, allt detta på en gång är kandidat Jörgensen. Och gif mig rätt i att icke hvarje land och hvarje tid haren företeelse af denna art att förevisal Från Fredriksbergs Valhalla ledes tanken lätttill Tivolis frilands-teater, och från. denna åter till Tivolidansösen Agnes Healey, den lilla intagande engelska sylfiden, om hvilken jag för några veckor sedan nämnde ett ord pi sinom tid. Hon har icke uppträdt på den kongl. scenen; non omnes licet adire Corinthum,. Hennes tivoliska föregåenden hafva verkligen lagt oöfvervinnerliga hinder ivägen derför. Till denna grad har den kungliga danska balletten höjt sig till. digniteten af en akademi, en helgedom och ett — skrå, der ingen kan vänta sig tillåtelse att göra mästerprofvet, som icke förut gått igenom sin lärpojksoch gesäll-tid (om detta eljest kan sägas med afseende på en ung dam!). Miss Healey — hvars eventuella engagement i Stockholm lär hafva varit något liknande en anka — har då tagit ett entrechat öfver Stora och Lilla Belt och gasterar för ögonblicket de jylländska städerna, der man naturligtvis i henne beundrar en ny Maria Taglioni. Måhända slår hon om några månader ner som ett stjernfall på stora operan i Paris; detta hörer åtminstone ej till omöjligheterna, men på operan i Köpenhamn, nej! Fru Ieiberg imswuderar för närvarande lady Macbeth. Det var en af de roller, hvari den allmänt saknade fru Nielsen firade en verklig. triumf. Det skall bli intressant att se fru Heiberg som hennes efterträderska. Uppgiften är svår, men frun skall kånske lösa den bättre, än en och annan vågar hoppas. Hon eger mycket, som just passar förträffligt för denna roll, och bland annat har man skäl att vänta sig mycken effekt af detta bleka ansigte, med de mörka ögonen och det. korpsvarta håret, i sådana scener, der redan figuren har åtskilligt att betyda. ,Är detta en dolk ? se der ett ord, som icke blott skall sägas, men äfven se ut på ett alldeles egendomligt sätt! Ett äldre stycke af Henr. Herz, De fattiges Dyrehave, lärer man bestämt till uppförande med det första å den kongl. teatern. Det förekommer deri en helt svensk ro!l, hvilken blifvit tilldelad mll Charlotte Bournonville. Ni har måhända sett i något af våra blad på platsen mystiskt omnämndt hurusom räntorna af en ganska betydlig summa (200,009 rår sv. riksmynt) blifvit oförväntadt gjorda disponibla till resestipendier åt unga danska konstnärer och litteraförer, till följd af ett — äktenskap. Denna i sanning ovanliga, man torde kunna säga: i sitt slag temligen ensamma tillfällighet eger för sverskar ett specielt intresse derigenom att den i ifrågavarande lilla roman spelande hufvudpersonen är just en svenska. En fröken S. från Skåne gaf för ett par år sedan sin hand åt en ung dansk hr A., egare af en högst betydlig förmögenhet. Hr A. njöt icke länge äktenskapets glädje, utan dog på en resa med sin unga fru i utlandet. En stör del af fortynen gick då öfver på hans slägtingar, och enkan behöll ej mera deraf än ett jemförelsevis ringa kapital. tillika med räntan af 100.000 danska daler, om hvilken ränta det dock var gjordt det egendomliga dispositoriska förbehåll, att i fall frun inträdde i nytt äktenskap, skulle den gå ifrån henne och användas til! stipendier i fyra lotter åt en målare, en bildhuggare, en musikus och en Digter. Förbehållet träder nu i kraft, sedan enkefru A., född v. S., verkligen gifter om sig med ef major v. Stjernholm härstädes. Det skulle onekligen kunna skrifvas en roman om detta och hvad allt dertill hörer, och många romaner hafva blifvit hopgjorda af ett vida mindre tacksamt stoff. Äktenskap för pengars skull hör till hvar dags händelser, men ettäktenskap, som kostar uppoffringen af 200,000 rdr, hör utan tvifvel till de stora sällsyntheterna och är ett nytt bevis för den gamle romerske skaldens ord, att kärleken öfvervinner allt. Jag hastar att tillägga, att då konsten och poesien häri dess utöfvares personer ha skäl att vara den unga svenska damen mycken tack skyldiga för den rika gåfva hon sålunda bereder dem, är en sådan tacksamhet bär så mycket mera på sitt ställe, som den ifrågavarande gifverskan är ett fruntimmer, som med många enskilta talanger förenar hjertats och känslans högre företräden, och i hvars brudslöja poeten gerna kunde känna sig uppmanad att fläta en blomma från Parnassen, äfyen utan allt afseende derpå, att de 200,000 riksdalerna möjligen skola kasta af sig litet också åt honom; välförståendes för öfrigt att denna fördel endast kommer danska konstnärer och litteratörer tillgodo, och att alltså detta är en fullt oegennyttig anmärkning af hennes och er landsman : 0. 0. UTRIKES.