Aftonbladet – 1 december 1859, sida 1

hvarpå. han tog och slukade ett par af de stenhårda äggena. Desserten köptes på stället och bestod af några fikon samt en del skalad cactusfrukt, som Hamet bar till oss i ett trätråg. Ehuru sålunda mindre trefligt serverad, var dock cactusfrukten sjelf alldeles förträfflig, saftig och smältande i munnen, samt ehuru söt, likväl fri. för den något äckliga bismak, som denna fruktsort alltid har i Spanien. Vår tyrann Hamet jagade oss upp efter en knapp timmas hvila.. Vi sökte göra invändningar; men han såg så förvånad ut, att vi tyckte det vara synd om honom, och för att göra honom till viljes halade oss upp i våra sadlar. — Från hvita huset gick det ännu uppåt ett stycke. . Slutligen kulminerade vägen mellan två bergstoppar. Ifrån detta högpass öfversåg man hela det land, vi på förmiddagen genomfarit, och borta vid horizonten kunde man skönja sundet, der det går in till Tanger, — Just som vi började nedstiga påandra sidan passet, mötte vi en karavan, bestående af. elfva lastade kameler jemte derasipådrifvare. Vi hade nu framför. och under oss en med buskmattor samt dungar af större träd betäckt, vildt bruten -bergstrakt. Längre fram på höger hand. reste. sig ansenliga, nakna, alplika toppar och kammar. Den högsta kallades Ebn-i-Hassån.. Dessa väldiga, af lätta moln omsimmade bergmassor stupade brant ned i den stora dalen -under oss, hvilken -smalnande förlängde sig långt bort åt vester. Der längst bort på sluttningen af de bergåsar, som bildade. dalens venstra.(norra) sida, glänste i solskenet en. stor snöhvit fläck, och bortom , denna en blå strimma, hvilken genom sin mörkare färg skilde sig från himlen — det var Tetuan och Medelbafvet Denna utsigt från bergpasset ofvanför Darel-Baida var en af de präktigaste jag sett i något land. Efter en par timmars ridt utför