Aftonbladet – 1 december 1859, sida 1

förbi denna Dar-el-baida efter kl. 4 eft. m., utan var då skyldig att stanna här öfver natten. Orsaken fill denna föreskrift är, att den, som ej hunnit Dar-el-baida före kl. 4 e. ro., ej anses kunna hinna fram hvarken till Tetuan eller till Tanger före solnedgången, och att vara ute och resa sednare anses liktydigt med att bli röfvad. Den, som ej aktar på sitt eget bästa, tvingas derföre dertill genom denna föreskrift. Vakten i Dar-el-baida eger rättighet att uppbära en liten afgift af hvar-och en, som sålunda öfvernattar der; och denna afgift utgör dess aflöning. — Denna trakt är också liksom enkom inrättad för röfvare. Bergena är nämligen öfverallt betäckta: af riästan ogenomträngligt täta snår af buskar, två, högst tre alnar: böga — således alldeles lagom höga för att dölja den lurande eller flyende röfvaren; men på samma gång: tillräckligtlåga för att, blott han reser sig upp eller stiger upp på en sten, tillåta honom att-på långt båll sesitt rof. På somliga ställen hade man bränt upp skogen på ömse sidor om stigen: för-att förbättra vägenn, sade Hamet; ett uttryck, som vi länge funderade på, innan vi kunde förstå dess mening. Till sist erinrade jag mig, att jag på Sicilien sett något dylikt....Det var der i vissa trakter påbjudet, att-alla rör och busksnår skulle: vara afröjda 30 alnar-på ömse sidor om vägen — för sökerhetens skull ! — Trötta, som vi var af redan 6! timmars oupphörlig ridt, ;kastade vi-oss utan krus ned på marken utanför fästningen och matsäcken anfölls. med en ifver. värdig ett. bättre föremål än hårdkokta ägg och torrt bröd, det enda Hamet, hvilken mec mycket sjelfförtroende. åtagit sig matsäcks departementet, hade tagit.med.s När vi före brådde honom matsäckens dåligasbeskaffenhe ryckte han blott på axlarna med en uppsyn som uttryckte ömkan öfver vår dåliga smak