Aftonbladet – 30 november 1859, sida 2

den. andra sc -avletten var fästad fram i pannån medelst något smycke. och kastad med alla snibbarna .bakåt..som en panache, eller som den båkålliggande, brokiga fjädertofs, hvilken en del-tropiska fåglar har i pannan. Drägten bestod för-öfrigt af en mereller mindre guld--ochsilfverbroderad jacka och en grön klädeskjol, på hvilken framtill var påsydt liksom. ett smalt förkläde af rödt tyg. Hvarenda af. dessa judinnor var i hög grad hvad man kallar sparvacker,, och. ett. par af dem kunde uthärdat äfven -denlångvarigaste granskning. Ansigtsuttrycket-hade något stolt man kunde nästan säga förnämt, Följande morgon i daggryningen satte vi oss i sadeln. Natten hade varit orolig och för mig nästan sömnlös. Ur sängen måste jag flytta till en soffa, och på denna somnade jag visserligen. till slut,, men drömde, att jag plockade svarta vinbär, I spetsen. red vår eskort, en morisk officer, en präktig figur, med aflångt, förnämt, solbrunt ansigte. Han var draperad i hvit burnus, och ändå hvitare baik och red en hvit, finbyggd häst. Högröda var deremot både betseltyget och den med höga bommar försedda sadeln samt yllefodralet på den 32 alns långa bössan, hvilken han bar tvärs öfver sadelknappen. Efter följde vi två på mulåsnor, sittande med högt uppdragna knän grensle öfver grymt bre packsadlar af. trä, . och. sist afslutades raden af en häst, som bar vårt bagage och ofvanpå detta vår Hamet,. klufna läppenn, såsom den arabiska benämning lär ha betydt, hvarmed han. ständigt tilltalades. Hans öfverläpp var näml. djupt klufven af ett hugg. Det gulbruna -ansigtet, hade ett djerft utseende, hvilket dock ej uteslöt en aning aflurifaxeri. Hans drägt bestod af en burnus af slletyg randadt i gråbrunt och hvitt; på-hufvudet bar han en turban, gjord af en röd fez (rök