Aftonbladet – 29 november 1859, sida 2

dock ej upptäcka, och allt hvad jag såg af trädgårdar och deras produkter, inskränkte sig till. några korgar små, men söta och läskande cactusfrukter, som några gamla fruktsäljerskor i ett gathörn höll fala. Staden sjelf var obetydlig, men låg pittoreskt uppåt bergsluttningen, omgifven af vinklande hvita fästningsmurar. I Cartaginensernas och morernas tid såg det dock förmodligen annorlunda ut här. Slätterna vid och mellan bergena var då förmodligen konst-vattnade, och ur bergena sjelfva hemtade redan Cartago och sedan Rom en stor del af sina skatter, ty denna del af Spanien var gamla verldens Peru. Sedan Amerika blifvit upptäckt, fick de djupa ärr, som grufbrytarna gräft i klippornas sköten, gro igen; men nu sedan Amerika är borta igen, bar skatthungern börjat rifva upp gamla sår. Man har också återupptäckt rika silfveroch blygrufvor. Morgonen derpå, när jag kom upp på däck, gick vårt fartyg längs med Andalusiens kust och hade ej långt till Malaga. Hela spanska medelhafskusten är präktig; men denna del är den vackraste af de vackra. Här tillkom nemligen ett element af lif och fruktbarhet, tydde stupande kustbranterna sågs här öfverallt strödda med små hvita stugor, och ehuru sjelfva jordoch stenfärgen var röd och brungul som vanligt och -meddelade denna grundfärg åt taflan, kunde dock ögat upptäcka, att denna färgprakt ej bär var en grann ofruktbarhet, utan att bvarje sluttning var en stor vingård. Snart svängde vi in i skydd af enstor hamnbildande vägbrytare. Jag återhälsade med nöje Malaga, min gamla väninna från förra resan. Som ångbåten fann för godt att lössa och lasta här i tvån dagar, så fick jag god tid att återupplifva bekantskapen. Malaga har sedan dess gått framåt och fålt gaslysning och fabriker. En storar