Aftonbladet – 29 november 1859, sida 2

— tad anläggning af det sednare slaget syntes ett stycke utanför staden resa sina tornhöga skorstenar med industriens långa banår af stenkolsrök svajande från topparna. Vi åkte ut dit, dock ej för fabrikens skull, utan för att se en. plantage af sockerrör och cocheniljcactus, som fanns invid densamma. Sockerröret liknar vår vanliga säf; endast till alla dimensioner multiplicerad med 10 eller 20. Bladfärgen är äfven mera glänsande grön och mörkare. Marken var arbetad i djupa fåror, och dessa hölls ständigt fyllda med sakta rinnande vatten. Sockerröret fordrar ett oaflåtligt kallt fotbad och en glödande sol på hufvudet, för att trifvas godt. Det erinrade mig om Jean Paul, som, efter hvad man berättar, plägade, när ban skulle författa, sätta sig att dricka champagne, under det att han höll fötterna i en balja med is. Den andra hälften af plantagen, hvilken hölls torr, var planterad med cactusbuskar, af samma utseende som den vanliga cactusen, d. Vv. 8. en sammansättning af tjocka hårda blad, som växte det ena ur detandra, Denna cactus-sort är dock en särskild art och är den enda, på hvilken cochenilj-insekten trifs. Vid närmare påseende fann man cactusbladena öfverallt fullsatta med små gråa kräk, liknande våra så kallade gråsuggor, dock med den skillnad, att dessa här höll sig fullkomligt orörliga och nästan såsom fastväxta vid bladet, ur hvilket de hämtade sin näring. Emellan de fullväxta insekterna syntes på bladet fläckar af hvitt stoft, liknande mögel. Detta var skaror af nyfödda insekt-ungar. När man tog lös ett af dessa cocheniljdjur. och bröt sönder det, framvällde en ymnig pPpurpursaft. Jag vet dock ej, om detta är djurets blod, eller måhända någon annan af dess lifssafter. Två väger ledde till plantagen. Vi tog den ena på utfärden: och den andra hem,