förlama dess krafter och betaga det så vil förmågan att arbeta på sin utveckling och förkofran i materielt hänseende, som håg och intresse för sina högre angelägenheter, sin intellektuella och sedliga lyftning. Den enskilde, som kämpar med behof eller nöd, är föga i stånd till företag, fruktbringande för honom sjelf och hans omgifning; han har föga sinne för sin och de sinas uppfostran och förädling; föga spänstighet för att rikta sin håg och sina krafter åt något annat, än tillfredsställandet af de ögonblickets oundgängliga behof, som sjelfbevarelsedriften icke tillåter honom att lemna ouppfyllda. Samhället, som är summan af individerna, kan icke undgå att blifva en sammanfattning, ett uttryck i stort af tillståndet hos individerna; det blir derföre en helig pligt för statsmakterna att tillse, det icke, genom deras förvållande, folket utarmas. Meningarne hafva icke varit särdeles delade derom, att vid sista, riksmötet ett missförhållande inträdde mellan de bördor, som pålades, och folkets förmåga att dem bära; man har ganska: allmänt ansett och erkänt, att man då råkade in uti en missriktning, söm det är nödvändigt att öfvergifva, öm icke landet skall föras mot sin ruin. Till och; med: de, .som; måste. bekänna sig hafva bidragit till den sista riksdagens finansiella resultater, nödgas nu ursäkta sig dermed, att de hade låtit bedraga sig af det glänsande skenet, och att de icke hade någon aning om huru det i sjelfva verket stod till med det. blomstrande tillstånd, som Hade alstrat de rika tillgångar, öfver hvilka man förfogade med så frikostig, så slösande band. 7? Men om således: ett hejdlöst slöseri med statens tillgångar var det utmärkande draget hos sednast församlade ständer, så har sträng sparsamhet med statsmedlen varit den lösen, under hvilken ombuden i de folkvalda stånden vid nu pågående riksmöte blifvit utsedda. Den tidpunkt. är snart inne, då det kommer att visa sig, om den förra riksdagens dyrköpta erfarenhet skall bära någon frukt; om folkets nuvarande ombud: skola förverkliga de förhoppningar som nötionen vid dem fästat; om de skola infria de löften, som så många bland dem gifvit sina valmän. Ständerna hafva nu från regeringen mottagit de vigtigaste bland de framställningar, som afse statsbushållningen; de hafvarit i tillfälle att med afseende på dem gifva tillkänna sina allmänna åsigter; förslagen ha ändtligen blifvit till vederbörande utskött öfverlemnade, och dessa torde, då om ett par dagar äfven motionstiden går till ända, kunna oförtöfvadt bereda sig en öfversigt af för handen; varande tillgångar och anspråk, samt företaga de utredningar, som skola föregå och läggas till grund för rikets ständers beslut:fig Först genom dessa utredningar blir man i tillfälle att stadga sitt omdöme i speciella frågor, att mot hvarandra väga det ena och det andra anspråkets rättmätighet samt; der .cke alla rättmätiga fordringar kunna bifallas, afgöra åt hvilka bland dem företräde må lemnas, Men redan nu erbjuda de framlagda förslagen och de meningsyttringar, som med afseende på dem egt rum från ständernas sida, tilfälle till en allmän öfversigt af ställningen, De bestämda fakta, som härvil framstå, äro: att, äfven om man med regeringen antager, att jernvägsbygnaderna skola fortsättas med lånta penningar, hennes anslagsfordriugar i allt fall uppgå till sådant belopp, att anspråken icke kunna tillfredsställas utan ge. nom påläggande af förhöjda skatter; att otvif velaktigt vid denna riksdag, såsom vid alla föregående, åtskilliga af enskilta motionärer framställda. anspråk på statsbidrag lära finnas af den beskaffenhet, att de icke kunna afvis sas; att följaktligen tillgångarne skola befinnas ännu mer otillräckliga, än de förete sig enligt regeringens statsverksproposition; att emellertid ständerna redan på sådant sätt mottagit regeringens största och mest omfattahde förslag — det om jernvägsarbetenas :fillföljande — att detsamma med termlig Visshet kan väntas blifva bifallet; att. således åtminstone medel till ränta å den dertill erforderliga sumima måste: anvisas; vare Sig ätt sjelfvä kapitalet upplånas inom eller! utom landet; men att på samma gång Hos de båda fölkvalda stånden, och framför allt hos det stånd, söm representerar massan af det skattåragande folket, gifvit sig tillkänna den mest afgjorda obenägenhet för hvarje slags skatteförhöjning, och att hos. det sistnämnda ståndet till och med en allmän och bestämd önskan förspörts, att någon del af jernvägsarbetena måtte kunna verkställas med statens eyna medel. Lemna vi för ögonblicket åsido detta sista yrkande och antaga, hvad jernvägarne angår, itt endast medel till ränta å det begärda anslaget behöfver-anvisas, så visar sig i alla fall, att alternativet är oundvikligen detta: ökade skatter eller — nedprutningar å de begä slagen. livilkendera utvägen som rikets r böra och måste välja torde icke blifva svårt att ådagalägga. Väl har finanskomiten ännu icke bhfvit färdig med sin riksbouppteckning cller — för att tala med en ledamot af -borgareståndet — sin undersökning huru mycket statskroppen kan åderlåtas innan den förblöler; men man. måste sannerligen sluta både ögon och öron till för alla företeelser omkring sig, om man icke skall förnimma, att affäreställningen i: Jandet är i högsta grad tryckt; att det bländsken af en starkt växande välmåga, som vid förra riksdagen förledde till extravaganser både regering och ständer, icke i verkligheten finnes till; att, meå sjunkande priser på jordens, bergsbrukets och skogarnej alster, fastighetsvärdena äro i fallande; att visserligen en mängd nyttiga anläggningar och företag blifvitinom landet åvägabragta, men att deras egare befinna sig i stort betryck, många i verklig förlägenhet, för nödigt rörelsekapital, sedan den utländska kredit, som tillförene försåg dem med sådant, numera icka längre står till buds. Det måste under sådana oms t sa