Aftonbladet – 28 november 1859, sida 1

tapeter, stoppade möbler, mattor o. s. v. är saker, som 1 alla händelser knappast kan komma i fråga. De skulle i detta klimat svårligen undgå, att bli uppfostrings-anstalter för ohyra. På taket af villan låg en stor mängd fikon utbredda för att soltorkas. Under det munnen var sysselsatt med spisandet häraf, njöt ögat af den vackra öfversigten öfver det blåa hafvet och huertans grönska, sållad med byar och enstaka byggnader. Här och der reste sig en hög daddelpalm lik en Indiankung med fjäderkrona. — Vi besökte äfven ett par andra större landtgårdar. kn af dessa hade en trädgård, anlagd i gammal fransk stil, nu halft förvildad. Egendomen tillbörde en marquis de Benuel. Den gamla marquisen hade lefvat stort, och denna landtgård var under hans tid skådeplatsen för ständiga fester, och. alla rummena fyllda af gäster. Till följe häraf lemnade han dock betydliga skulder. I samma vefva kom den förut omtalta arfslagen, som upphäfde fideikommisserna. När den gamla marquisen nu dog, måste först hans skulder betalas, och hans äldsta son, nuw varande marquisen, fick enligt nya laggn endast hälften af återstoden, och det blef nöx stan endast trädgården, som kostar utan att afkasta. Det förfallna tillståndet var derföre ej att undra på. En åldrig trotjenare från gamla marquisens tid förde oss erikring i det så kallade slottet, en temligen vidlyftig trevåningsbyggnad i gammal fransk stil: De långa raderoa af rum stod nu tomma, dammiga och öfvergifna; men möblering och inredning var densamma som under de lysande dagarna efter både tjenarens och vår konsuls uppgift. Äfven i dessa salonger, der la fine fleur af spansk aristokrati hvimlat och -intrigerat, ifven här möttes ögat af samma nakna, hvitrappade väggar, röda tegelstensgolf, och ej allenast stolarna, utan äfven sofforna var af sim