Aftonbladet – 28 november 1859, sida 1

palmer; deraf denna import från Spanien. För att sålunda beredas till utförsel, hopbindes hela bladkronan och omlindas med bast, så att den liknar en ofantlig stångpiska. I denna belägenhet får den torka qvarsittande på trädet och afskärs sedan. Hemfärden till Alicante under en frisk hafsbris var angenämare än utresan, och den nu svalare luften tillät oss att vandra till fots långa stycken. Från kanten af en hålväg, en legua (13 mil) från Alicante, hade vi en präktig öfverblick i solsättningen öfver den vida bugten, längs bort norrut begränsad af en röd, långt utgående bergsudde, Cabo de la Huerta; Alicante låg starkt belyst vid stranden af hafvet och öfverhängdt af sitt fästningskrönta berg; åt venster hade man den präktiga bergskedjan. Den största spetsen i bergsträckningen, vanligen blott kallad cabezo?, ?klippspetsen?, kallas af folket mera poetiskt: ?Cabeza de oro?, ?guldhufvudet?. Spanioren drömmer jemt om guld, och just derföre, att han drömmer om det, får han deraf så litet i verkligheten. En annan af de högsta spetsarna, hvilken har en treklufven topp, kallas ?!a cuchillada de Rondan?, ?Rolands svärdshugg? — gulddrömmar och riddarsagor! Stackars Spanien! En annan dag for vi med vår konsul norrvt ifrån staden till la Huerta de Alicante. Närmast kring Alicante finns nämligen ingen större tillgång på vatten, och der ser man derför blott en och annan odlad fläck; men längre nerrut vidtager en slätt, vattnad medelst en sådan der pantano. På denna huerta har Aliceante-boerna sina landtställen. Konsul Dahlanders landtställe hette Lubieva. Det hade en vacker trädgård med blommande terebintträd. Det inre af-huset föreföll ytterst tarfligt, såsom på alla landställen här. Rummena bade nakna, hvitrappade väggar, och möbleringen bestod af rörstolar, Panelningar och