Aftonbladet – 28 november 1859, sida 1

banfolket, araberna, älskar tjock hufvudbetäckning. Nu begynte Afrika. Först mötte vi en ensam skogsdunge af palmer. Längre fram bade vi ett par större sådana, mellan hvilka vägen gick fram; och inne i palmoch granatsnåret, bakom en rörhäck, skymtade en stuga med hvitrappade lerväggar, platt tak och öfver taket en ofantlig skuggande vinranka, utbredd på ett rörgaller. Förtrupperna tätnade allt mera; framför oss stod slutligen en hel armåee af många tusen sinom tusen ofantliga palmer, och öfver och bakom denna skog skymtade kupoler, torn och byggnader. Det var palmernas Elche! Den halfeirkelformiga palmskogen omsluter Elche på trenne sidor; på den fjerde sidan begränsas det af den förr omnämda torra, djupa flodbädden, el barranco; och bortom denna utbreder sig en solbränd slätt, med en bakgrund afäfventyrliga rödbruna berg. Staden sjelf ser ut såsom jag föreställer mig en småstad i orienten. Husena af lerans smutsgrå färg med platta tak och dessa vanligen i flera afsatser. Gatorna trånga och krokiga. Trötta af tartanan och hettan, hvilade vi oss först en stund i en liten fonda och släckte vår törst med ofantliga klasar af präktiga drufvor. Hungern blet sämre tillfredsställd! — Sedan vi hemtat oss något, vandrade vi at i skydd af våra parapluier, uppspända till värn möt solen. Den både bästa och enda utsigtspunkten var som vanligt katedralens platta tak. Vi spatserade om på detsamma bland contreforter, små kupoler och större och smärre torn. Man öfversåg härifrån både staden, palrhskogen och slätten, Såsom en ordlek skulle man kunna säga, att en utsigt här i södra Spanien: må vara aldrig så vacker, så är dem dockvaldrig behaglg för ögat. Den lodrätt nedströmmande solglansen återstudsar