Aftonbladet – 28 november 1859, sida 1

var vår önskan att besöka det palmberömda Elche. Denna stad ligger endast 17, svensk mil från Alicante söderut. Oaktadt detta obetydliga afstånd, behöfde vi ej mindre än tre hela timmar för att i en tartana, likadan som de i Valencia beskrifna, skaka oss dit. Ehuru vi hade gifvit oss af vid soluppgången, blef dock hettan mycket stark, innan vi bann fram. Tartanan skakade förfärligt, och vägen var en oupphörlig följd af gropar och knölar. Vi kunde utan tvifvel gått minst lika fort till fots och sluppit skakningen på köpet; men hvar gång vi försökte vandra ett stycke, körde dock golens brännande hetta oss snart in igen under tartanans tak; resa om natten kan man ej heller, dels för osäkerhetens skull och dels emedan luften är osund på många ställen; då solen ej är uppe. Under färden hade vi dock såsom ersättning tillfälle att se en del spanskt åkerbruk. . Redskapen är af utsprunglig enkelhet, liknande de afbildningar man har af de gamla romarnas plogar, och jordens brukning är högst vårdslös. Detta gäller dock blott om de icke vattnade lokalerna. Den konstvattnade jorden på huertorna åter bearbetas för band som i en trädgård. Trakten närmare Elebe är en sådan konstvattnad slätt och liknar den kring Valencia, ehuru ej så rik; ty vattentillgången är svagare. Vatten, detta ord innefattar bär allt! — Folket, som betade på fältena, hade kraftfulla gestalter, svartbruna af solsteket, Deras drägt bestod bloest af ett enda sammansatt linneplagg, ett slegs skjorta, som slutade i form af ett par ängande vida knäbyxor. Ett grannt bälte var mångfaldiga hvarf lindadt kring lifvet. Fötterna skyddades blott af balmsandaler. Desto hättre vat hufvudet betäckt; först afen bak i nacken med.bandros knuten brokig silkesnäsduk och ofvanpå denna en svart filthatt med breda brätten, Murciern, ättling af tur