Aftonbladet – 26 november 1859, sida 2

lustspel och folkvisor. Utom talrika olikhetei i ord och ordvändningar samt uttal, vidtage: andalusiern, en del förändringar i böjningen, Han utesluter t. ex. vid verberna oftast: -s. der detta förekommer i riksspanskans ändelse. men förutskickar deremot stundom en aspiration, då ordet börjas med vokal, t.ex. teme, tememo, temei; lemilte, temimo, temittei i stället för temes, tememos, temeis; temiste, temimos, temisteis; Wamamo, hamai; hamatie, hamatgi, i stället för amamos, amais; amaste, amasteis. — Cataloniens språk aflägsnar sig ändå mer. Det är ej blott, såsom det andalusiska, en afvikande dialekt, utan det är ett .visserligen med spanskan nära beslägtadt, men likväl alldeles särskildt språk, med egen litteratur, äfven grammatikalisk. Det intar platsen mellan provengalskan och spanskan. Man predikar på catalanska i Catalonien. Språket i Valencia afviker blott obetydligt från det catalanska. Äfven språket i Galicien, gar legiskan, utgör ett särskildt språk, som lutar åt det portugisiska hållet. Hvad slutligen -baskiskan angår, så är den ett så helt och hållet in i roten olika tungomål, att den, så vidt man kunnat finna, ej har någon, ens den aflägsnaste, slägtskap med något europeiskt, hvarken lefvande eller dödt språk, om icke måhända på fjerran håll med polarspråkena. Baskiskan är förmodligen en lemning af Spaniens urinnevånåres, Iberernas, språk. Må man dock säga hvad man vill om det liberala partiets mått och steg, då det på sednare tider haft makten, må det i vissa afseenden måbända ha misstagit sig, — utom allt tvifvel är dock, att Spanien har gått framåt på sednare år, och nästan gifvet förefaller det, att de införda reformerna, om ock stundom brådstörtade, dock haft del i det nyvaknade lifvet. Såsom bevis på detta landets framåtgående kan anföras, ej blott jordvärdets redan