Molnen skocka sig på den politiska horisonten, och på samma gång man finner de europeiska stormakternas kanslier ifrigt sysselsatta med förarbeten till den stundande kongressen. antyda åtskilliga tecken på båda sidor om Kanalen, att en betänklig spänning är rådande emellan de tvenne vestmakterna. Frankrikes politik i afseende på Italien har hela tiden varit af den art, att den ej kunnat tillfredsställa någon annan än dess fordna motståndare, Österrike; och det är ett märkligt bevis för opinionens makt i våra dagar, att en af lysande krigiska framgångar krönt segervinnare, sedan han börjat styra en motsatt kurs mot den han förut antydt, icke härvid lyckats vihna stöd annat än hos sin fiende. Den tryckning, Frankrikes beherrskare utöfvar emot Sardinien, blir för hvarje dag allt mera olidlig. Underrättelser från Italien : mi att sardinska kabinettet befinner sig i de svåraste. ställning, att det måst vägra 13: compagni, likasom förut prinsen af Carignan, att emottaga styrelsen öfver Centralitalien; att Garibaldi lemnat sitt befäl, för att inträda i sardinsk tjenst eller återgå i privatlifvet; att konung Vietor Emanuel talat om att abdikera, samt att en stor agitation är rådande i hela mellersta Italien. Mycket häraf kan visserligen vara öfverdrifvet och fordrar ytterligare bekräftelse; men visst är, att Buoncompagnis resa till Florens blifvit uppskjuten. Emellertid försäkrar Palmerstons organ, Morning Post. i en artikel, som mer än vanligt har en viss diplomatiskt officiel prägel, att man numera kan antaga såsom säkert, att kongressen kommer att sammanträda inom en månad (artikeln är daterad den 16 dennes), samt att England deruti skall deltaga, tilläggande, att det är utom allt tvifvel att kongressen endast kommer att cga en rådplägande karakter. I sistnämnda afseende yttrar Tanes, att kongressen endast eger att sanktionera de beslut italienarne fattat; att den väl kan gifva dem råd, men icke utan att kränka rättvisans lagar vilja godtyckligt reglera Italiens inre organisation. Detta är en sak, som icke. tillkommer någon annan än italienarne sjelfva. Den här af Times uttalade opinion delas af alla engelska blad, och regeringens ledamöter ha vid flera offentliga tillfällen öppet och bestämdt förklarat sig i samma riktning. Men det är icke ensamt uti den olika uppfattningen af italienska frågan, eller öfverhufvud taget i någon viss fråga, som den rådande spänningen har sin grund; den ligger djupare och är af äldre datum, samti