Aftonbladet – 26 november 1859, sida 1

Ännu en vigtig nyhet var den nya municipallagen, som anordnar ett fullständigt kora munalsystem af provincial-deputationer, försedda till en viss grad med både beskattnings och Tagstiftningsrätt, samt egande under sig valda municipala verkställande embetsmiän, hvilka sålunda sa tes vid sidan af de af staten — tillsatta, Naturligt var dock, att hos ett folk, som under sekler förts i både verldsligt och andligt ledband, sjelfstyrelsens ömtåliga planta ej genast skulle slå rot, Den fordrar för att trifvas en långsamt förberedd andelig jordmån, bildad genom århundradens sedvänjor af oberoende, förenadt med ordning. Man har visserligen exempel på motsatsen. Vårt broderland Norge t. ex. genomgick lyckligt en tvär öfvergång från envälde och lydlandsförhållande till fri författning och sjelfständighet — men under hvilka lyckliga undantagsförhållanden och med hvilket in i grunden olika folk mot det spanska! Här i Spanien föranledde denna tvärt gifna frihet otaliga missbruk. De värsta taten af desamorterings-lagen, som utfärdades den 1 Maj 1855, men genom dekreten af den 23 September och 14 Oktober 1856 uppsköts att vidare hafva gällande kraft; dessa uppgifter röra hufvudsakligen förhållendet mellan de verkligen sålda och de icke sålda stats-, kyrkooch kommunal-godsen. I alles utbjödos 243,109 egendomar till salu, och af dessa blefvo 52,164 sålda och öfvergingo i andra händer, så att 190,945 egendomar förblefvo osålda. De sålda godsen lemnade skattkammaren i kapital och räntor, 941,407,112 realer eller omkrifg 125 milioner rår bko. Karakteristisk är den olika ifver, med hrilken lagens verkställighet bedrifvits i enskilda delär af landet, bvaraf man äfven kan bedöma; hvviken sinnesstämning råder mot presterskapet i de olika ltndskapen. Jomförelsevis blefvo de flesta egendomarne sålda i Andalusien, och minsta antalet i Soria och Santander. Andliga gods, synnerligast tillhöriga religiösa korporationer, såldes mest i Madrid och Barcelona.