Aftonbladet – 26 november 1859, sida 1

och hela denna massa jord försäljs nu så små ningom för statens räkning, Men ej nog härmed, äfven de enskilda fideikommisserna upphäfdes, och lika arfsrätt införs nu gradvis! Första gången, då efter detta fideikommissnaturens upphäfvande, en sådan egendom går i arf, får nämligen äldsta sonen halfva egendomen; men nästa gång delas denna hälft lika mellan hans arfvingar. En betydlig del af landets yta var förr fideikommiss. Om dessa ofantliga arealer brukade man säga, att de tillhörde manos muertas, döda händer; ty de fick oftast af lojhet eller kapitalbrist ligga halft öfvergifna och blef till stor del ej använda till annat än till vilda betesmarker för får, eller för att uppföda tjurar på för tjurfäktningarna. Sedan fideikommiss-naturen nu är upphäfd, försäljs så småningora större delen af all denna jord, ty adeln har nästan lika mycket gamla skulder som gammal jordegendom. Oaktadt genom allt detta hälften af Spaniens jord kan sägas ha kommit i marknaden, och oaktadt all under sednare tider mer än någonsin rådande, inre osäkerhet, har, sade man mig, jordpriset på sednare åren stigit ved 100 procent. En sådan prisstegring under sådana förhållanden talar! — De pengar, svm flyter in för den jord, som säljs för statens räkning, skulle användas till statsskuldens amortering. Hur dermed går, torde deremot vara mer än ovisst! Men det är också den jemförelsevis mindre vigtiga sidan af saken. Hufvudsaken är, att Spaniens jord må komma i händerna på folk, som måste sköta den, emedan de öetalt den!) ) F Svenska Tidningen nr 72 för år 1857 lästes följande sifferuppgifter angående ofvan omtalta försäljning af offentliga gods till amortering af statsskulden: I en tysk tidning meddelas några anmärkningsvärda uppgifter om resul