Aftonbladet – 26 november 1859, sida 1

kronan; men då munkarna bara helt simpelt kördes ut, så har deremot nunnorna fått qvarstanna i sina kloster. För hvar och en af de nunnor, som redan fanns vid indragningen, betalar nu staten ett visst dagligt underhåll. Ingen ny nunna får dock invigas, med mindre hon visar sig ega en ränta af 1 peseta (72 öre) om dagen, så att hon kan underhålla sig sjelf. Denna klosternas indragning är blott en af de många omstörtningar, som försiggått i Spaniens inre förhållanden inom föga mer än ett årtionde. — Spanien vaknade visserligen under frihetskampen mot Napoleon; men det hade sofvit så hårdt och så länge, att det under årtiondeh fortfor att endast vara yrvaket med stark fallenhet att somna på nytt. Den sista och afgörande vändpunkten mellan Spanien förr och nu bildades egentligen först af stora inbördes kriget mellan OCarlisterna, den gamla absolutismens anhängare, och Cristinos, eller de konstitutionella. De sednare segrade, som bekant, slutligen. — Revolutioner, kontrarevolutioner och statskupper har visserligen äfven sedan aflöst hvarandra i detta anarkiska land; men det gamla tillståndet, närmast liknande skendöd, har dock icke af någon reaktion kunnat återställas, De stora inre förändringar, som genom revolutionens maktspråk vidtagits, hvarje gång de ultraliberala under dessa vexlingar haft öfvertaget, har visserligen, i mångens ögon, nu ibörjan kunnat tyckas göra den sista villan värre än den första; men de innebär dock måhända i sig frön till ett nytt och lefvande Spanien! En hel hop missbruk och oordningar, andra och värre än de gamla, har uppkommit; men älven en del ganska betecknande goda verkningar har visat sig. Så indrogs t. ex. icke allenast klosternas, som jag nämnde, utan äfven alla andra både andliga och offentliga verldsliga stiftelsers gods,