Aftonbladet – 26 november 1859, sida 1

pan. Förändringen, när man slutligen dock kommit ombord, var lika stor som behaglig. Det långa och tunga fartyget låg för sitt ankare nästan orörligt, och den sjö, som hade kastat vår båt som en spån, bröt sig kraftlös längs skeppets sidor. Pelajo var ej mer än cirka 200 fot lång — som dock visserligen är vackert nog —3; men vi tyckte oss ha en försmak af det nöje, som måhända väntar framtida resande, att nämligen på den mer än 600 fot långa Leviathan och på dess kanhända ändå längre efterföljare få öfverfara till och med oceanen och, såsom man uträknat, se, men icke känna någon sjögång, åtminstone i rak moteller medvind. Tolf timmars nattlig färd förde oss till Alicante, så att denna resa gick i ordets egentliga bemärkelse som en dröm, Vi vaknade i Alicantes hamn. Alicante har nämligen verkligen en hamn och icke blott en öppen redd, sådan som Valencias. s. k, hamn vid Grao. Den temligen stora bugt, i fonden af hvilken Alicante ligger, är visserligen öppen utåt Medelhafvet; men ungefär från midt af sjelfva stadens strandlängd framspringer en krökt jordarm, hvilken blifvit än ytterligare förlängd af konsten. Mellan denna armbägsvinkel och stadens strand instängs sålunda på tre sidor en någorlunda rymlig hamn. Äfven fjerde sidan af densamma är ej helt och hållet utan värn; ty den skyddas, ehura på afstånd, genom bugtens krökning. Alicante gör en utmärkt vacker tafla, från hvilken sida man än ser det, och ej minst från sjön. — Det ligger, som sagdt, i fonden at en vidlyftig bugt. Omedelbart bakom staden, och nästan öfverhängande densamma, reser sig en ensam på slätten stående brådbrant och bruten bergkägla. På spetsen af denna ligger en fästning. Från fästningen går, vinklande som blistar utför bergets branta sidor, två långa 4