Aftonbladet – 24 november 1859, sida 3

Article Image
det håll, ditåt handen riktar den; då har den gjort sin pligt. — Derföre är också en stående armfe, då den-är sådan den bör vara, en farlig sak för ett fritt samhälle, ett tveäggadr svärd, och ett sådant samhälles författning bör nedlägga den yttersta varsambet i valet af den hand, som skall hålla i fästet. Är åter armeen icke sådan, som jag här uttryckt min mening om; att den bör vara, utan skall den; såso m mången af missförstådd frihetsifveryrkat sjelf bedömma de ändamål, som den brukas till, så vinner man dermed visserligen, att den blir fullkomligt oskadlig för jtre fiender; men deremot blir den sjelf den värsta inre fiende till all stadigvarande ordning, ett ordnadt och väpnadt och alltid öfverhängande uppror. Ingen klok man lär vilja ha ett svärd, hvars klinga sitter så löst fast i fästet, att, det första han skall svänga det, den kan falla ur och bli ett vapen i motståndarens hand. En sådan illa fästad klinga förefaller mig nationalgardes-inrättningen att vara. Och derjerate är det troligt, att den klingan icke i någondera handen båller, utan springer istycken efter ett par hugg — stycken; som dock sedermera allt för väl. kan nyttjas till dolkar! — I alla civiliserade länder har man numera aflyst den gamla plägseden, att hvar man gick med svärd vid sidan; lägen beskyd: dar nu alla, istället för att hvar.och enfordom både fick och måste beskydda sig sjelf. Det curopeiska stats-samhället, taget soM ett Helt, står deremot ännu på sgjelfförsvårets ofvannämda medeltids-ståndpunkt, och, trots den-så kallade folkrätten, får den statricke mycken ro, som icke går med svärd vid sidan. -Det är att hoppas, att, äfven för statssamhället, en gång lag skall ersätta sjelfförsvar; men, tills detta inträffar, måste således äfven fria samhällen dras nied faran åf en armdå. Men då nu engång så är tillställdt, så är det både ändamålsenligare och mindre farligt att ha en god arme än en dålig. Dei sista revolutionen i Barcelona) i anledningaf ODönnellska: statskuppen var ganska våldsamj, och striden ide trånga ga) När jag nu genomgår GcH ördnår dessa anteckrd ser jag åfl tidningarnh, dft Approret i anledning af ODonnelskastatskuppen ej längre är det sista! En å två gånger om året uppror. Det är regeln i Barcelona!

24 november 1859, sida 3

Thumbnail