Aftonbladet – 24 november 1859, sida 2

dens boningar, hvarest jordlifvets oro är för alltid stillad och dess många skärande dissonanser ändtligen upplösas ien harmonisk samtonverk N jemnhet oc rhet och var, isynnerhet med fseende på den korta tid, som lärer varit beskärd till inöfvande af detsamma, ganska berömvärdt. Af kompositioner i strängare kyrkostil förekommo ett af hrr G. Mankell och konsertgifvaren, med mycken talang på orgel utfördt preludium och fuga för fyra händer af Händel, tvenne sarier, den ena af Stenhammar och den andra af Händel, sjungna af mll Anna Willman med god uppfattning och en ren och klar röst, som säkert skulle förmått att göra sig, ännu bättre gällande i ett iakustiskt hänseende fördelaktigare musikrum, samt en af Johann Schneider för reformationsfesten komponerad Cantat för kör och orgel. Såväl denna cantat som Gellerts sång: ?Naturen förkunnar Herrans ära?, med musik af Beethoven. utfördes af en frisk och öfvad kör, och hos den unge amatör, som utförde det korta tenorsolot i den sistnämnda kompositionen, bemärkte man en god röst af klangfull timbre. Dessutom förekommo tvenne basunqvartetter: Hymn? af Randel och ?Andante? af Belke; båda voro ganska vackra och melodiska, men i båda kommo i vårt tycke finalerna något oförberedt. Konserten, som slutade med Foronis ståtliga festmarsch, komponerad i arledning af vår nu regerande konungs förmälning. var ganska talrikt besökt. — En företeelse af ganska egendomlig musikalisk art var de skottska klockspelarnes första konsert i går afton i De la Croixs salong. På ett större, aflångt bord, betäckt med ett rödt kläde, var en talrik samling af väl närmare hundra olika metallklockor uppställd. De sexc virtuoserna, i parentes sagdt till växten lika varierande som deras klockors dimensioner, inträda, klädda i deras hemlands nationaldrägt, och uppställa sig framför bordet, hvarefter, på ett gifvet tecken af den ene flygelmannen, deras föredrag börjar: Den utmärkta snabbhet och precision, hvarmed de utförande upplytta, klinga med och åter nedsätta de många klockorna, göra det möjligt att i det hela åstadkomma en verkligen öfverraskande ensemble. Hvarje nummer mottogs med mycket bifall, och The last rose of summer begärdes omigen, då den så kallade engelska reelen gafs ånyo, men icke sjelfva den vackra melodien. Af första gardets musikkår utfördes med mycken omsorg åtskilliga för konsertsalen nog dundrande musikstycken.