Aftonbladet – 24 november 1859, sida 2

idden trifvas nemligen hjortron, odon, trar.d bär, dagghår, kräkla, sqvattram, pors, flera slags starr och säf; de derigenom nedtyngda tufvorna nå småningom botinen, och de samen deraf bilda slutligen små hollana tilldanats, erbj de tjenlig jordmån åt kärrljung, kråkris, ängull, sidvallsgräs af alla slag, äivensom åt myrgran, myrbjörk, myrpil och andra dågväxta eller krypande trädslag. Den dy, som under denna fortgående tillväxt och förmultning fyller djupet mer och mer, antager till slut stidga af vanlig mull och utgör då bränntorf. Ehuru torfbildningens förlopp i allmänhet är det nyss anförda, likna torfmossarne visst icke hvarandra öfverallt. Många förblifva länge så fyllda med lös gyttja, att de äro synbart otillgängliga; andra -visa siz öfversållade med spänstiga grästufvor, som pråla med yppig grönska, likasom. deras : jens nare mellanrum; men dessa mellanrum äro ej sällan hvad man kallar bottenlösa gungflyn, hvari menniskor och djur kunna halka ned ifrån tufvorna och gå förlorade utan hjelp, 2 Det ges slutligen bränntorfslager, som skulle kunna kallas uråldriga och icke röja sig genom ytans beskaffenhet. Denna kan då kännas fast och torr; den är stundom höljd med flygsand och liknar en sandhed; stundom skogbevuxen, eller fill och med förvandlad till äng och åker. Naturligtvis kunna de torflager, hvilkas hölje sålunda redan vunnits åt odlingen, icke komma i fråga att bearbetas för bränsle: Bränntorfven sjelf är icke mindre mångartad än mossbildningarne, hvaraf den bestårs Dess särskilda sorter öfverensstämma icke med hvarandra, hvarken till råärn e eller sammanhang; de. utgöra blott blandningar af allahanda växtqvarlefvor, hvilkas mer: eller mindre framskridna förmultning har blifvit hämmad innan den hunnit sönderdela dem i des ras oorganiska beståndsdelar. Till och med lagren i samma mosse kunna skilja sig väsentligt ifrån hvarandra både till sammansättning och utseende. Man har: derföre fåfängt försökt att indela de rå bränntorfslagren på samma sätt som man kunnat indela stenkolslagren och brunkolslagren.. Men lemnar man denna mera geologiska eller vetenskapliga indelning derhän, och håller sig uteslutande vid det praktiska, så kan man lätt nog sortera torfbränsle -som redan blifvit färdigt till användning; man särskiljer det då efter de olika beredningssätten och efter den olika använcd ning, hvartill det genom-dem gjorts tjenligts. Efter beredningssätten har man då 1) råtorf, 2) presstorf och 3) slammtorf, och efter användningssätten samt de olika ssorternas bestämmelse skulle man få: 1) hushå!lstorf (till värmning, kokning, smärre manufakturer, der hettan ej behöfver vara intensif. och askan samtröken ej hindra); 2) ångpanntorf (särskildt till sjöfartens och jernvägsrörelsens behof) samt 3) örukstorf (fill masu. nar, jerngjuterier, bruksrörelse i allmänhet och andra manufakturer-som fordra starkare hetta). I sjelfva verket äro de skenbait 6 sorterna icke mer än 3, emedan de 3 förra hufvudsakligen motsvara de 3 sednare, d. v. s. att råtorfren kan begagnas i hushållen, presstorfyen under ångpannorna och slammtorfven.: företrädesvis till brukens bebofs: Dettar beror på de olika egenskaper, som torfbränslet får genom beredningen. s (Forts)