Aftonbladet – 24 november 1859, sida 1

Nr ARR ön ur Odogöras och ingen industri uppstå. Redan noen örfarenhete särdeles genom Gefle-Dalabanan, anfördes äfven som skäl för denna åsigt, i. det man erinradey att värdet af de produkter, som genom nämnde bana nå hafvet och blifva tillgängliga för skeppning till utlandet, mångfaldiga gånger öfverstege räntan på banans anläggningskostnad.Att det vore össkvärdt, om någon del af. lånet kunde japptages inom landet och ett försök dymedelst göras till införande af ett inhemskt fondsystem, erkändes äfven allmänt; men man uttryckte tillika den åsigt, att den största varsamhet härvid vore af nöden med afseende på den ringa tillgång på disponibla rörliga kapitaler, som här. i landet förefinnes. :Cm nemligen staten uppträdde såsom lånesökande inom landet för något större belopp samt; för att ega utsigt att verkligen lyckas; draga til! sig kapitaler, erbjöde en så hög ränta, att dess obligationer vunne afsättning, så undandroges derigenom näringarne en betydlig del af det i alla fall alltför otillräckliga förlagskapital, som står dem till buds; en allmän, ganska olycksbringande förlägenhet skulle uppstå, och, i bästa fall, den enskilte nödgas att i utlandet upplåna penningar, naturligtvis på mycket mera betungande vilkor än staten kunde betinga. Det finge dessutom icke förbises, att om här hemma en upplåning till högre ränta skulle föranstaltas, på samma gång som försök gjordes att auskafa en. del af lånet i utlandet, skulle detta -ofelbart stegra de utländska kapitalisternäg anspiråk och den utländska upplåningen försvårat, medan det vore all möjlig sannolikhet, att utländningar skulle här hemma låta uppköpa de: med hög ränta löpande obligationerna, och en del-af det s. k.inhemska lånet på detta sätt i sjelfva verket blifva utländskt. Man hade redan en erfarenhet i detta hänseende genom hypoteksföreningarnes s. k.inhemska lån, af hvilka, enligt hvad finanskomiten inhemtat, en-icke obetydlig det för närvarande befunne sig på utländningars Å händer. Man ansåg derföre, att om ett försök nu skulle göras att afsätta fonderande A statsobligationer inom landet; räntan -ieke J måtte bestämmas så hög som till 5 procent Jefter parikurs, och att, framför allt, icke mer än en ränta måtte ifrågakomma. I hufvudsakligen denna riktning yttrade sig hrr Renström, Wallenlerg, Lallerstedt, Schwåny Hjerta, Loven, Eriksson: och Grape. Ar Renström uttalade derjemte i afseende å låneoperationerna några åsigter, som vunno ganska allmänt understöd inom ståndet, Han lade till en början statsutskottet på bjertat, att så snart sig göra läte framlägga för ständerna sitt förslag om det blifvande lånets upptagande, på det icke den nu rådande, för en låne-negociation gynnsamma konjunkturen måtte gå oss ur händerna, och svenska staten tiliutv. Htyrs nu, likasom vid förra lånetg urptag.nde, nödgas uppträda på marknaden såsom lånesökande under en tryckt penningestäl.ning, och till följd deraf få vidkännas betydliga uppoffringar. Men talaren ansåg sig äfven böra erinra om det för ländets kredit så högst menliga deri, att många lån upptagas, hvilket inträffade om man fortföre att taga ett särskildt lån för hvarje går, ett jernvägsanslag beviljades. — Det Ve derför af vigt, att statsutskottet, obertrande afidet ber lopp som nu kunde komp, j ett ö verslag af den svså att AJS IOK mma, som kan behöfåa ÖRE t. ex. PSr de nu under bygnad der de be fullbordan, hvarefter ständeipå in 2 ssluta hela sammans upplånan5 ung. gm de erat; som icke nu komme att anådr. unde lätteligen göras fruktbärande på CV nt sätt, att någon ränteutgift för densamså icke betungade staten, och så, att medlen hölles tillgängliga, då de af blifvande ständer anvisades för det ändamål, för hvilket de voro afsedda. Andre talare, som gillade ech understödde denna tanke, ansågo densamma ännu lättare kunna förverkligas, om låneoperationen anordnades på sådant sätt, att riksgäldskontoret kunde innehålla de obligationer, som ej nu behöfva användas, för att sedermera afyttra dem, i den mån blifvande ständer för jernvägsarbetenas ytterligare fortsätting dertill bemyndigade. Huru äfventyrligt det vore att upptaga många lån, som blifva på de utländska börserna särskildt noterade, derom vittnade det vanrykte och vanpris, hvari de svenska hypoteksförenings-obligationerna numera råkat, och hvilket icke hade någon annan rimlig orsak än den långa lista på dylika obligationer, som, i Hamhurg noteras. Såväl hr Renström som hrr Schwan, Wallenberg m. fl. talare förordade slutligen lånets upptagande, om möjligt, i guld, hufvudsakligen med afseende derpå, att denna metall befinner sig i ett jemnt fortgående fallande pris, i förhållande till silfver. Mot hr Renströms åsigter både om snart beslut i afseende å lånet och om negocieran :e på en gång af ett större belopp, än som nu komme att anslås, opponerade sig deremothr Ckholm, som, understödd af hrr Staaff och Jarlsson, förklarade sig dels ej se någon anedning att befara, det konjunkturen skall blifva ämre om några månader, än den är nu, dels rukta, att, om ett lån funnes upptaget, stänlerna lätt kunde, t. ex. af någon anledning; om smickrade nationalfåfängan, låta förleda ig att anvisa medlen för helt andra ändanål än det, förhvilket de ursprungligen blifvit fsedda. Mot all vidare utländsk skuldsättning talade ter hrr Boman och Ridderstad, med hvilka epresentanter äfven hr Bäcklin förenade sig. Jen förstnämnde trodde, att om staten gåfve ex. 5 proc. ränta, så skulle penningar stå tt erhålla för jernvägsbyggnaderna lika äl som för åtskilliga andra företag, förhvilka. pplåningar visat sig kunna ega rum, och det lefve, menade talaren, icke rörelsen som omme att lida deraf att landets kapitaltiligånar på detta sätt absorberades, utan endast rivatbankerna, emedan de komme att Se