Aftonbladet – 23 november 1859, sida 3

pch kanhända äfven till en viss mindre grad uppkommit genom minnen om dessa, så har de dock sin egentliga rot i en stor folknäring, uppfödandet af haltvilda Bjordar på öde betesmarker i Spanien oc: norra Afrika, och den derunder nödvändigt förvärfvade färdigheten att handskas med dessa farliga djur: Numera uppföds tjurarna för tjurfäktningarnas skull; men ursprunghgen uppkom tjurfäktningarna genom vanan att uppföda tjurar. Spanmorernas afkomlingar medförde till södra Amerika minnen om moderslandets gamla näriog, och på de stora grässtepperna, las Pampas, uppblomistrade den på nytt i mångJubblad skala och framkallade genast samma färdigheter. Den halfvilde herden, är der till häst och drifver framför sig hjordar af mångtusende behornade hufvuden. Med den långa lädersnaran el! lazo snärjer och kullstörtar han hvilket djur i hbjorden, han behagar. — Tjurfäktningarna är således ingenting annat än i skådespelsform sammanförda minnen om skicklighet i att jaga, fånga och slagta vilda tjurar. Och hvad grymheten angår, är vi icke litet hvar esomoftast temligen obarmhertiga, då det gäller att roa oss? Inte är det i allmänhet för den magra stekens skull; som jägaren ströfvar i skog och moras hela dagar, för att till slut skjuta ett par harar eller änder. . Nej, det är för nöjet att döda med skicklighet! Tillkommer då någon fara, såsom vid en björnjagt t. ex.: så har vi precis desamma två retelser, som verkar vid tjurfäktningen: nöjet af skicklighet och nöjet af trotsad fara. Våra småländningar brukade ju spänna bälte för ej så längesedan och knifvas för ros skull? Samma sak! Hvilket naturligtvis ej hindrar, att både det ena och det andra är efterklang af vildbet. SEE — Konsten i Frankrike, För att förskaffa unga fattiga konstnärer en arbetsförtjenst, har kejsaren befallt att ett nytt galleri skall uppbyggas, hväruti endåst kopior af nutidens största mästare komma att intagas.