Aftonbladet – 23 november 1859, sida 2

igen midt för Hans Förfärlighets mule, och der stod han helt flat, omgifven af sina gamla fiender. Folket hvisslade och öfverhopade honom med skymford, för att väcka upp hans supponerade hederskänsla. Dock — både hvisslingarne, skriket och allt retande af Capas var förgäfves. Han ville ej mera anfalla. Så länge tjuren anfaller hästarna, skall, enligt det stängt iakttagna bruket, denna första afdelning af tragedien fortfara, om också 20 hästar skulle stryka med, och har ej entreprenören tillräckligt med hästar tillreds, så att det alltid finns 3 Picadorer inne på benan, så befaller Presidenten, att hästarna skall spännas från de vagnar, som väntar utanför. Entreprenören för tjurfäktningen får sedan betala hvad pris som fordras. Men, när tjuren deremot ej längre vill anfalla, ger Presidenten ett tecken. Musiken blåser en fanfar, Pi cadorerna rider ut ur banan, och fram störtar, till fots, Bander.lle;os, så kallade af sina små, 6 qvarter långa pikar, Banderillas, omlindade med band och pappersremsor och försedda med en ytterst hvass spets med hullingar. Banderilleron får endast. på ett enda, bestämdt sätt kasta sina pikar på tjurens När tjuren anfaller, skall han nemligen invänta bonom, och just när tjurens panna är knappt en aln :rån hans bröst, skall ban, med armarna framsträckta öfver hans horn, stöta pikarne i hans tjocka nack: och i detsamma sjelf hoppa undan åt sidan. Så farligt detta än är, och sådan otrolig vighet och snabbhet det än erfordrar att komma helskinnad wundan, så slutar det ändå nästan aldrig illa, Ofta fastnar dock ej pikarna i tjurens nacke, eller också lyckas Banderilleron endast att fästa en af dem; då utbvisslas han utan skonsamhet. No tengas miedo (var inte rädd!) skriker tio tusen hånande röster; men gör han åter sin sak bra, och lyckas nan att få båda pikarna att hänga fast i tjurens nacke, så beiönas han med en storm af handklappningar och bravorop. Tjuren blef i början ursinnig öfver denna nya plåga, röt, hoppade, stötte åt alla håll;