I sin första ungdom och snart sagdt omedvetn . Konstnärsutveckling. -Quinault har ännu ick ått de skarpa anfallen af Boileaus bittr r d i ren, hv p em tid mötte så stor svårigheter, att det föranledde ett qvieckhuf vud att deröfver skrifva följande epigram: Puisqvwil a fait tant dauditeurs: Pourquoi Yempeches vous de Fetre? Lulli har ej heller han ännu hunnit långt jHan har ännu !ej organiserat sin Band des petits violons, hvarmed han sedan inna: kort öfverträffade La Bande des vingt-quartr violons,, som dittills ansetts för det skickli gaste kapell i Europa, och kan således ej än nu hafva slagit sönder de der någrå och sjuttiv instrumenterna, som krönikan förmäler att bar skall hafva förstört i och för disciplinerande af de med en mindre god musikalisk upp fattning begåfvade af sina kapellister. Son sagdt, de båda stiftarne af operan i Frank rike hafva vid den tidpunkt, som framställe i operetten, ännu icke debuterat med Le: fötes de TAmour et de Bacchus, ännu ickt lagt grundstenen till det : Palais magique, Ou les beaux vers, la danse et la musique De cent plaisirs font un plaisir uniquer; som Voltaire säger. Den unge Lulli, nyliger medförd från sitt fädernesland, Italien, til Frankrike af hertigen af Guise, och af denne skänkt till hertiginnan af Montpensier, som icke bättre förstod att värdera hans egenskaper än att ställa honom under sin mästerkock monsieur Saugeons spira, får tillbringa sin tid med att vända stekspetten i hertiginnans kök. Här träftar Lulli för första gången bagaregossen Quinault, som mera lider af sina för holm motbjudande göromå län den ystre, förslagne Lulli, och emellan dem uppstår det utbyte af poetiska och musikaliska funderingar, som med tiden skulle bära så många goda frukter. En dag, då Lulli tror sig säker på att få förblifva allena, framtager han ur dess gömställe sin fiol, den dyrbaraste skatt han eger, och börjar att för sig sjelf spela och sjunga. Under tiden smyga sig dock hans kamrater, de öfriga kockspojkarna, in i rummet, obemärkta af den i sin musik fördjupade Lulli,tilldess han plötsligen öfverraskas af deras högljudda bifall. Ibland de inkomna åhörarne befinner sig äfven markgrefven af Bayreuth, hertiginnans af Montpensier tillbedjare, som, riktigt uppskattande Lullis talang, tager sig honom an — och från den stunden är Lullis lycka gjord. Månne äfven vår tids meoenater och konstbeskyddare skulle i slikt fall handla hka fördomsfritt som denne markgrefve? Väl uppstiger ett och annat moln ännu att förmörka horisonten för den unge Lulli och åstadkomma åtskiliga förvecklingar, men hans talang har fedan blifvit känd af Ludvig XIV, och ehvad fel denne furste än haft, så visste han dock. icke blott att upptäcka talangen. utan äfven att uppmuntra och belöna den bvarhelst den fanns. Utan tvifvel lämpar sig det dramatiska stoffet i denna operett rätt väl för musikalisk behandling, ehuru den i finare komedistil utspunna kärleksintrigen emellan chevalier de Marsillac och fröken Brevolo står i ett nog episodiskt förhållande till det hela, för att upptaga större delen af andra akten, hvarigenom äfven intresset för hufvudpersonerna i viss mån försvagas. Hvad operettens musi kaliska del beträffar, så återfinner man i orkesterpartiernas noggranna och smakfulla utarbetande samma omvårdnad, som utmärkt hr Behrens föregående sceniska alster ?Violetta? och Sommarnattsdrömmen?, hvaremot den sistnämnda, om icke hvad melodisk mångfald, dock hnad melodisk friskhet vidkommer, torde ega företrädet framför ?Lulli och Quinault?; Duetten emellan Madelon och Lulli, trion emellan dessa och Quinault, Lullis romans med violinackompagnement, markgrefvens romans i andra akten jemte åtskilliga andra nummer äro utmärkt vackra och talangfullt sammansatta. E Såsom det måhända mest musikaliskt karakteristiska skulle vi vilja nämna refrängen till den af Quinault i andra akten sjungna, i öfrigt mindre anmärkningsvärda visan om den högmodiga bagarfrun. Ett naivt sjelfsvåld och en yster uppsluppenhet hafva vunnit ett lyckligt och träffande uttryck i denna refräng, hvars friska kolorit bjert afsticker emot den här i allmänhet rådande demi-teinten. Åtskilliga musiknummer hafva vid uppförandet blifvit uteslutna, och fröken Brevolos aria . andra akten har blifvit sjungen endast vid första representationen. Uti fru Strandberg har den unge Lulli erhållit en förträfflig representant, och hr Dahlgrens omsorgsfulla itergifvande af Quinaults parti är äfven förjent af allt erkännande. De många i detta stycke förekommande birolerna hafva i allmänhet gifvits på ett ganska tillfredsställande sätt. UTRIERS,