Aftonbladet – 22 november 1859, sida 2

Article Image
— I en för några dagar sedan utkommen broschyr af hr Carln om Teätercensuren i Svergen framdragas en mängd lysande bevis på den takt och urskilning, hvarmed denna makt handhafves af vårt öfverståthållareembete. Ett tillägg kunna vi för egen del med dela. Liksom för några år sedan, enligt hvad i broschyren berättas, det ansågs för osedligt att i.en nyårspjes nämna borgmästaren Mellbins namn, så har sedligheten helt nyligen befunnits också stå på spel i afseeride på upprepandet af ett par andra namn. I manuskriptet till den lilla teaterpjesen Riksdagsmannen, (af Reinhold), hvilken för närvarande uppföres på Ladugårdslandsteatern, förekom följande fråga med svar: Tycker du inte att somliga riksdagsmän af bondeståndet ha bra fula namn, som t. ex, Ola Månsson och Petter Jönsson? Jo, det skall Gud veta !; Så vådlig har det visa embetet ansett denna strof vara, att det tvärt strukit ut densamma, jemte ett par andra lika oskyldiga meningar. Och öfver en sådan åtgärd få ej ens besvär: ega rum! — Såsom ett intressant bev:s på, huru den katolska fanatismen aldrig förnekar sig, torde förtjena nämnas, att den ultramontana franska tidningen Univers tar illa vid sig öfver de i hela Europa firade Schillerfesterna, och i sin heliga ifver till och med förnekar den store skalden snille. Se här den karakteristik, tidningen uppdrager af Schiller. Cynisk i sittRöfvareband, hednisk i sina ,Greklands gudar, demokratisk i vissa Hymner till friheten, panteistisk öfverallt, fanatisk protestant i sin historia om Nederländernas affall och om trettioåriga kriget, beteende sig såsom katolik i Maria Stuart, af hvilken ban gör en blåstrumpa, samt i Jungfrun af Orleans: detta är Schiller ;och detta det århundrade, som firar honom. Under det att demokraten Schiller förtjenade blodsmännens och sitt fäderneslands fienders bifall, lefde den konservative Schiller af hertigens af Weimar välgerningar. Om allt detta oaktadt Schiller var ett snille, så var han ett förbistringens per tvetalighetens snille,, o. 8. v. i samma anda.

22 november 1859, sida 2

Thumbnail