Aftonbladet – 22 november 1859, sida 2

dyrkan; men hela arten är alldeles skild från den reformerta. Hos oss är gudstjensten för församlingens skull, för att församla, väcka, trösta och undervisa Kristi hjord, och af hela vår gudstjenst har endast psalmsången mera arten af ett omedelbart firande af Guds herrlighet. I katolska länderna, Spanien framförallt, är predikan, undervisningen en bisak, något, som blott understundom förekommer; men deremöt dagligen tvenne gånger, om någon eller ingen åhörare är i kyrken — det är likgiltigt! — uppstämmer prestkören sitt latinska recitativ, svänger man rökelsekar och tänder man ljus på altaret; allt.in gloriam Dei, utan att det omedelbart har med menniskorna, med församlingen, att göra. Om söndagarna är det samma förhållande: messor, rökelser, ljus och processioner med fanor c. Sakramentet inviges än vid ett, än vid ett annat altare, och presten dricker af kalken. Den, som då framträder till altaret, får, liksom af presterlig nåd, deltaga i offerfesten och erhåller oblatet. En dag gjorde vi en utflygt till Matarö. Jernvägen går längs hafstranden. Detta är, ej den fruktbara sidan af Barcelonas dal; kusten är sandig och lyfter sig snaft till torra vinbeväxta kullar. Man uppstöttar ej i Spanien vinrankan vid käppar, såsomi Tyskland. Det är här nästan oegentligt att tala om vinrankan, man borde säga vinbusken; ty den beskärs här på det sätt, att den qvarhålls i en låg buskform, fullkomligt liknande en klenare vinbärsbuske hös oss. — Särskildt fattiga såg vingårdarna ut detta år; ty drufklasarna hade för det mesta blifvit förstörda af drufsjukan (oidium). Det är besynnerligt med dessa potatespester, drufpester, fruktpester, kieaturssjukdomar 0. c. Hvarför skall just på! höjden af deras utveckling både civiliserade frukter, djurracer och folkslag sjukna? Är civilisationen. en, feberkraft utvecklande; på samma gång långsamt förtärande sjukdom? En fundering, som man grubblat på, allt sedan allegorin skrefs om den förbjudna frukten, kunskapens frukt på godt