Aftonbladet – 22 november 1859, sida 2

inre är rikt utarbetadt i den dystra spansk. götiska smaken. Den vidhängande klostergår. den med orangeträd och springbrunnar är ljuf. lig. En annan eftermiddag vandrade jag ensam kring i katedralens gångar och gårdar, Det var mot solnedgången, tiden för afton gudstjensten, Ave Maria, eller, som den i Spanien kallas: la Orazion. — Bäst jag vandrade om i kyrkan, började derför prester i full ornat komma in från alla håll genom kyrkans portar och bege sig in i afstängningen kring koret. Altaret och koret är nämligen i de spanska kyrkorna på annat sätt belägna än i andra länder. De är ej förlagda, såsom hos oss, i ändan af kyrkan, utan midt i densamma. Altaret är på tre sidor omgifvet af ett högt skrank, vanligen af rikt träsnideri. Det bildar sålunda en nedåt kyrkan öppen fyrkant eller hästsko. Midt emot denna och endast skild af en några almar bred gång, är presternas plats, koret, hvilket på dylikt sätt är på tre sidor omstängdt och öppet endast åt altaret till. Båda tillsammans bildar sålunda en afstängd fyrkant i midten af kyrkan. Denna afstängning erindrade mig alltid om cellan i det hedniska templet; ty äfven härär afstängningen ett slags aldraheligaste, der Clerus, Leviterna vistas, och der hjorden har intet att gif. — Folket; laici, grupperar sig hvar det kan och vill, utomkring i kyrkans gångar och kapeller. — Presterna satte sig i kor-stolarna efter rang och började läsa, messande i en egen vildt högtidlig korus, der tonen omvexlande steg och sjönk. Stundom, då mansrösterna tystnade ett ögonblick, föll korgossarna in med sina höga, klara stämmor, hvarefter de äldre rösterna åter höjdes i samma brusande enformiga messton. — Kyrkans dystra mörker, presterna i sina röda kåpor, sittande i sin gallerafstängning, de spridda bed. jande, här och der liggande på knä på stenBollen allt gjorde ett inqvisitionsaktigt intryc Gudstjensten i katolska länder, men i synnerdet i Spanien, -har en hednisk karakter. Ej blott genom sina ceremonier och sin bild