Aftonbladet – 22 november 1859, sida 1

ning och medels anskaffande för detta ändamål, i främsta rummet ådraga sig nationens uppmärksamhet. Kommunikationsanstalternas förbättrande, länge af oss försummadt, har blifvit en nationalangelägenhet, hvars vigt för landets utveckling, för dess fortskridande i je:onbredd med öfriga civiliserade länder samt för värnandet af vårt nationella sjelfbestånd i lika grad uppfattas af folk och regering. De föreliggande förslagen afse tullföljandet af de stora ansträngningar, som för det vigtiga ändamålets främjande vid förra riksmötet af regeringen föreslogos och af folkets ombud biföllos. Det är emellertid i friskt minne, huru denna landets lifsfråga vid förra riksmötet ådrog sig nationens uppmärksarnhet, icke blott med anledning af företagets vigt och storhet, utan äfven derföre, att en väldig strid uppstod mellan olika orter och intressen, om hvilka som skulle komma i åtnjutande af de närmaste och mest direkta fördelarne af de ifrågasatta anläggningerne. Det stora jernvägsnät, som hade blifvit föreslaget, blef ett nät, i hvilket lokala och enskilta intressen med lätthet får. gades och gjordes till villiga redskap för genomdrifvandet af planer och förslag, Sm för landet voro ingenting mindre än önskvärda, och representationen företeddr; en förvirring och förbistring, i högsta rad menlig för dess sjefständighet och anSr2ende. Åsynen .af dessa företeelser alstrade -hos nationen i sin helhet en känsla, som stod hbardt nära vämjelse, och man har haft icke ringa anledning att befara, att den ovilja, son rättvisligen drabbat sättet, hvarpå denna angelägenbet vid sista riksdagen behandlades, skulle återfalla på sjelfva företaget. Många omständigheter vid de senaste riksdagsmannavalen, synnerl gast på landsbygden, ha gifvit omisskänneligen att förstå, att man icke önskade se den förra riksdagens sorgliga uppträden denna gång förnyade. Den mening far gifvit sig ganska allmänt tillkänna, att, både af nyssnämnda anledning och till följd af vär närvarande finansiella ställning, hvarje försök att åter utlägga det gamla nätet borde af representationen kraftigt tillbakavisas, och ingenting annat vid denna riksdag ifrågakomma än ett fullföljande, i mån af förbanden varinde tillgångar, af de båda redan påbörjade banorna. Det var derföre med fägnad man erfor redan af ett yttrande i konungens trontal, att regeringen i detta fall lyssnat till den allmänna meningen; och det är med tillfredsställelse man af den nu framlagda propositionen om jernvägsbygnaderna finner det kungliga yttrandet bekräftadt. Regeringen Ivar inskränkt sig att föreslå endagt pch alle nast fortsättandet af de redan under arbete warande stambanorna, samt derjemte uttryck. ligen förklarat, att K. M:t för närvarande icke finner sig kunna förorda, att några medel ware sig i form af anslag eller af lån eller af räntegaranti, varda till något annat jernvägsföretag disponerade, Härigenom har regreringen kort och bestämdt afklippt de lokala intressenas anspråk, och det lyckliga förhållande inträffar, att jernvägsfrågan bör kunna behandlas utan att blifva en Partifråga. Vi antaga nemligen, såsom en klar och afgjord sak att, hvad den vestra stambanan angår, något upprifvande af förra riksdagens b slut om Åess dragande söder om Mälaren. icke kan ifrågakomma. Medan frågan härom. ännu var öppen, kämpade vi af alla krafter emot den södra riktningen, emedan vi voro öfvertygade, likasom vi ännu äro, att den norra skulle ha varit för staten, för det hela, fördelaktigare. — Ständernas beslut utföll annorlunda, och det tjenar nu till ingenting hvarken att beklaga att så skedde, eller att upprifva gamla strider genom att återföra i minnet förloppet vid: beslutets fattande. Nog; af, den södra riktningen blef beslutad, millioner hafva redan på densamma blifvit nedlagda och den är nu till en icke ringa del bygd. Att söka hindra eller fördröja dess fu lföljande, endast för att gifva luft åt barmen öfver ett lidet nederlag, vore ofosterländskt. Man kan fortfara att hysa den öfvertygelse, att den norra riktningen skulle ha varit för det allmänna och för jernvägskommunikationens: utveckling fördelaktigare; men man kan och bör icke desto mindre medgifva, att den södra riktningen, äfven den, är för landet nyttig, och derföre, då den en gång är påbörjad, också bör fullbordas. Vi hoppas derföre, att. någon tvist om den vestra banans riktning icke vidare skall inom riksförsamlingen uppstå. I afseende å den södra stambanan kunna visserligen olika meningar förefinnas, hvilkendera sträckningen som vore fördelaktigast, aningen den förut ifrågasatta efter Lagaådalen, eller den nu föreslagna östligare. För vår del sakna vi för ögonblicket både tid och materialier för att bärom ingå i pröfning; men: Jå vi verkligen äro benägna att tro, det den: östligare riktningen skall vid en närmare unlersökning visa sig vara den, fördelaktigare, så förmoda vi, att de olika intressen, som härvidlag otvifvelaktigt skola söka att göra sig gällande, icke skola förmå att inom representationen alstra någon större splittring. Under sådana förhållanden hafva folkombuden hufvudsakligen att öfverväga blott i hvad mån statens krafter medgifva bifall , till 3e föreslagna arbetenas utförande, samt sättet: för de erforderliga medlens anskaffande; och: let vill synas oss, som skulle ärendet kunna pringas till slut med den skyndsamhet, som rorei hög grad önskvärd icke blott för riksdagswubetenas fortgång i alimänhet, utan äfven ned afseende på sjelfva det företag, hvaronm råga är. ; Härvid torde man icke böra förbise den mständigheten, att ett fullbordande så skyndamt som möjligt af de påbörjade linierna är ff vigt, för det första derföre, att man så nart som möjligt måtte ernå ett resultat, åstad komma ett helt, som kan lemna någon erfaenhe! 3 afseende på omfånget at den rörelse,